Anna Hansdotter
År 1884 gifte sig Anna med bondesonen Per Eriksson (senare stavn Ericsson) och flyttade till den gård som numera är bygdegården i Bringåsen, där mangårdsbyggnaden fortfarande finns kvar och ingår i samlingslokalen. 1891 flyttade hela familjen till Skolgatan 2 i Odenslund, där Per byggt en fastighet. Gården i Bringåsen drevs med anställda och arrendator men såldes senare (1901) till Annas bror Jonas. Föräldrarna Erik och Stina bodde kvar på födoråd några år förmodligen fram till 1913 då Jonas sålde gården till kommunen som fattiggård. Erik dog dock 1898 och Stina dog 1922 men bodde nog de sista åren i Odenslund.
"Bygdegården" uppstod när kusinerna Ingeborg och Pers fäder Nils och Erik Persson gifte sig omkring 1860, avsöndrade en likvärdig del från sin far Per Anderssons hemman, flyttade en del uthus österut, nybyggde mangårdsbyggnaden och uppförde var sin ny, till synes rejäl stenlagård av den modell som syns på ovanstående bild. En tredje likadan stenlagård fanns samtidigt på nästa gård väster om Backmans och en intressant sak är att alla tre lagårdarna utrangerades och revs runt 1910, "bygdegårdens" p g a att hemmanet upphörde medan de två övriga ersattes av nya timrade träbyggnader med höskulle ovanpå och körbro upp.
HansEricssonFoton/SkolgatanOdenslund
Anna gjorde tillsammans med dottern Kristina Stadigh stora insatser för att väva upp exakta kopior av den unika altarduken från Kyrkås gamla kyrka vars orginal anses vara lokalt tillverkad t o m före år 1000. Den historian finns väl och utförligt beskriven av Annas dotterdotterdotter och Nordiska museets nuvarande styresman, Christina Mattson i en alldeles ny uppsats som ingår i boken Jämten 2010 från Jamtli förlag. Jag ska försöka länka in den här när den har legat till sig lite.
Nedan följer en äldre historieskrivning i ämnet, som numera är omvärderad på de flesta punkterna. Den fanns i Litsboken XI. Färgfotot föreställer en av de först vävda kopiorna från 1912 med Kristina Ericsson-Stadighs signatur. 1951 vävde hon upp en större kopia som nu hänger som altarduk i den renoverade gammalkyrkan.
