Nutida SkogsHäst?
Här kommenterade jag en artikel på Dagens Nyheters vetenskapssida år 2009 där man beskrev möjliga fördelar med att använda skogshästar även i modernt barmarksskogsbruk. Det hela utspelade sig kring ett stort uppslaget foto på en parhästdragen sexhjulsvagn med bensinmotordriven hydraulkran, avsedd för vad man kanske kan kalla för lite längre basvägstransporter. I jämtländskt äldre skogsbruk utfördes sådana transporter alltid på medföre - alltså med timmerkälkar.
Kommentar till artikeln ”En gran i taget …....” DN 15 nov 2009 sid 22 under rubriken ”Vetenskap”
En salig blandning av tro och vetande som verkar typisk för den aktuella debatten om hållbarhet och klimatpåverkan. Var finns belägg för att just de stort uppslagna hästarna skulle medverka till skonsam plockhuggning och vara till gagn för skogens kolupptag, klimatet och de svenska koldioxidräkenskaperna? Hästar har förvisso gjort enorma insatser i det kommersiella skogsbrukets barndom för mellan 50 och 150 år sedan när man inte hade något annat alternativ för transportarbetet (dock var den för ändamålet specialutvecklade nordsvensken mest använd – den sävligare och tyngre ardennern var en åkerhäst). Hästen slogs ut när vi uppfunnit och utvecklat energisnålare, effektivare och mer allsidiga motordrivna alternativ, eftersom ju hästen bl a inte kan lasta på och lasta av själv. Skador på skogen orsakas på grund av ekipagets marktryck, bristande smidighet och stort omfång i ffa kurvorna och vid kranlastningen. I den redovisade ”framtidslösningen” drar man fram en hjälpmotorförsedd modern skogsvagn med hjälp av 1500 kg hästkraft, som har ett mycket högt punkttryck under järnskodda hovar i själva dragmomenten. Man har ett långt ekipage som ffa kräver stort utrymme i kurvorna jämfört med en ”hästlös” modern skogsmaskin i samma viktsklass. Kranarbetet blir exakt lika, marktrycket från vagnen och skogsmaskinen blir detsamma om man håller sig till samma lastmängd även om skogsmaskinen har möjlighet att vid behov bära fram större lass, och den sammanlagda bränsleförbrukningen för kranarbete och transport ökar marginellt jämfört med enbart kranarbete. Den ökningen tas nog ut med råge om man även räknar in behovet av att dagligen bilfrakta hästarna mellan arbetsobjekten och nattstallet.
Så klimatpåverkan. Utöver det erforderliga motorbränslet till ekipaget skall alltså två hästar underhållas med en odlad bioenergimängd som motsvarar grovt räknat två kors förbrukning och ”klimatgasutsläpp” för att utföra ett egentligen onödigt transportarbete som görs bättre på annat sätt. Maten som kossorna producerar kan och bör nog i ett längre perspektiv gå före möjligheten att hålla sig med sport- och nostalgihästar vilka ur klimat- och energihushållningssynpunkt är mycket kostbara för samhället.
Ett lika absurt resonemang om hästdragna hövändare finns i denna länk http://www2.ekolantbruk.se/pdf/1081.pdf .