Skillnader mellan versionerna 83 och 84
Version 83 vid datum 2013-01-28 15:34:26
Storlek: 26699
Editor: JanNilsson
Kommentar:
Version 84 vid datum 2013-01-28 15:38:00
Storlek: 26673
Editor: JanNilsson
Kommentar:
Raderingar markeras som den här. Bidrag är markerade som den här.
Linje 20: Linje 20:
= Kyrkås nya kyrka = == Kyrkås nya kyrka ==
Linje 77: Linje 77:
  === Renovering, återinvigning ===
Linje 120: Linje 120:
== Kyrkås gamla kyrka ==

Linje 122: Linje 125:
Här är först början på AJH:s 1930-föredrag med hans sista version av Kyrkås gamla sockenhistoria. Två tidigare versioner från 1916 och 1924 finns under GammalKyrkan.
Här är först början på AJH:s 1930-föredrag med hans sista version av Kyrkås gamla sockenhistoria.
Linje 126: Linje 128:
= Kyrkås gamla kyrka =

Kyrkorna i Kyrkås

Jag tänker här försöka redovisa både gamla och nya sentida dokument och bilder som avhandlar historia kring kyrkobyggandet i Kyrkås, där den nya byggdes mellan åren 1840 - 45 och den gamla enligt senaste dateringar bra precis 300 år tidigare, omkr 1545. Detta var sannolikt varken mer eller mindre dramatiskt än motsvarande verksamhet i alla andra socknar i Sverige. Det som möjligen kan vara anmärkningsvärt vid jämförelser är att socknen är väldigt liten, som mest var den uppe i ca 430 personer strax efter år 1900, men det var långt efter sen båda kyrkorna byggdes. Ytligt sett ligger socknen ganska isolerat med skog och myrar runt om, och när kyrkorna byggdes fanns här inget annat näringsliv och rikedom än 15 - 20 ordinära jordbrukshemman. Här fanns inga storgodsägare, bergsmän eller andra rika mecenater, och förklaringen till att byggandet ändå var möjligt tror jag ligger i att de som många uppifrån betraktat som "fattiga bönder", i själva verket är en del av hela nationens näringsliv. Om man får verka någorlunda ostört av krigshärjningar och orimliga beskattningar, så räcker resurserna även i en sådan här liten bygd till för att av egen kraft klara av även storstilade och improduktiva byggen, jämsides med att man både driver och utvecklar sina egna företag och även genomlider ett och annat missväxtår.

Perspektivet blir rätt mycket från Busvebackens horisont eftersom det är människor med anknytning till Busvebacken som i mitt tillgängliga material lämnat de flesta skrivna spåren av vad som skett både i äldre och nyare tid.

Den store historiesamlaren är bonden Anders J Hansson, som föddes på Busvebacken 1857, ett tiotal år efter att nya kyrkan byggts och den gamla lades i malpåse. Till skillnad från de flesta akademiska historiker så hade AJH under hela sitt liv i högsta grad markkontakt och var handgripligt inblandad i samhällsutveckling på nästan alla nivåer vad gäller praktiskt jordbruk och även byggande. Hans ekonomiska kunnande kan dokumenteras av att han de sista femton åren av sin verksamhet var föreståndare för ett länskontor av Svenska Lantmännens bank med efterföljare och på slutet ledamot i Handelsbankens lokala styrelse. Fadern, bonden och riksdagsmannen Hans Andersson var också en tid omkring 1890 ledamot i Riksbankens lokala styrelse och även han starkt engagerad i samhällsekonomiska frågor.

A J Hansson var mycket tidigt historieintresserad och måste ha varit väl medveten om det besök som den legendariske museimannen Nils Månsson Mandelgren på sina riksomfattande turneer gjorde hos hans morbror, kyrkvärden och bonden Per Jonsson en julidag 1869 när Ante var tolv år (se nedan). Per Jonsson som blev uppgiftslämnare till NMM var född 1824 och son till den tidigare kyrkvärden Jon Johansson (1792 - 1848), en av dem som beslutade att gamla kyrkan inte skulle byggas om eller rivas och därför donerade en tomt för ett nytt kyrkobygge intill sin gård i Lungre. När kyrkobygget startade 1840 var Per 16 år och han måste ju i mycket hög grad ha varit både handgripligt och teoretiskt inblandad i hela byggprocessen som han var närmaste granne till. Per var också den ende i hela det här persongalleriet som hade fått den högsta utbildningen i länet på den tiden vid Frösö trivialskola.

Jon Johansson, som alltså var Antes morfar, dog 1848 men hade samtidigt som planeringen för det nya kyrkobygget pågick 1837 - 38 köpt till ett jordbrukshemman som kommit på obestånd i grannbyn Bringåsen. Här pågick förrättningen för det omvälvande laga skiftet för fullt. Skiftet avslutades 1839, och därerfter skulle hälvten av byns hemman på några få år, mitt under kraftansträngningen med kyrkobygget, i sin helhet flyttas till nya tomter. Jon Johanssons nyköp hamnade då, slump eller inte, vid socknens allra äldsta förmodade kyrkoläge, Busvebacken. Några år efter Jons död lottades hemmanet mellan hans två döttrar och tillföll då Brita som alltså var Antes mor. Brita var gift med en ung, vetgirig bondson från grannbyn Kläppe som hette Hans Andersson f 1826. Hans far var bonden och sockenskrivaren (ungefär kommunalråd och kommundirektör i samma person) Anders Larsson f 1799, som jämte kyrkvärden Jon Johansson var några av Kyrkås ledande personer vid den här tiden och starkt engagerade i kyrkobygget. Hans, som sedermera blev både sockenskrivare och riksdagsman deltog också liksom alla Kyrkås ynglingar med friska armar i kyrkobygget rent handgripligt. Det bör väl även betonas att Kyrkovärden, som det hette på den tiden, var den högste lokala administrativa personen i församlingen eftersom den alltid varit ett annex och hela prästerskapet befann sig långt därifrån i moderförsamlingen Lit. Kyrkovärden svarade också för församlingens räkenskaper och kyrkokassan, även om den officiella kassaboken uppenbarligen skrevs av kyrkoherdens hand vid ett eller få tillfällen varje år tillsammans med kyrkvärden och undertecknades av båda.

Alltnog, så kan man delvis mellan raderna i A J Hanssons redovisningar läsa ut att här fanns många handlingkraftiga sockenbor som bestämt sig för att med begränsade medel bygga en ny kyrka. Min nuvarande hypotes (som vi forskar vidare på) går ut på att man, som finns redovisat, först skaffade en ritning från högre ort på en ny kyrka vilken delvis skulle byggas med återanvänt material från den gamla kyrkans stenmurar. Historien om att de gamla murväggarna skulle ha motstått rivningsförsöken verkar dock lättköpt. Min tanke är att dom här väl omvärldsorienterade herrarna under tiden läste om eller någon kan på plats ha sett exempel på en alldeles nyligen (1834) patenterad byggnadskonstruktion, vilken enligt reklamen på ett billigare sätt skulle åstadkomma byggnader som var jämförbara med sten- eller tegelkonstruktioner.

Kyrkås nya kyrka

Vem skulle kunna lära sig att uppföra en sådan i Kyrkås?

Kyrkobyggaren Ivar Pålsson

Kyrkovärdens närmaste granne, arrendatorn/landbonden på kronohemmanet Lungre no 2, hade en ogift hemmason, Ivar Pålsson, som snart var 40 år och hade hunnit bevisa sin allmänna duglighet på olika ställen, men utan möjlighet att hittills binda sig som bonde i egen regi och i husförhören kallades han fortfarande för dräng. Man kan misstänka att denne Ivar Pålsson (1802 - 1869) inför det förestående kyrkobygget blev utsänd av socknen för att någon stans i Sverige ta del av det nyligen publicerade patentet på C-G Rydins gjutna kalkbrukshus. Det finns en lucka för år 1840 i den annars obrutna nattvardsredovisningen i husförhörslängden för Ivar Pålsson vilket i brist på bättre kunde stödja den teorin. Han kan då möjligen ha sett ett, nu nyligen beskrivet hus som byggts enligt den då nyuppfunna principen, och som kan ge en uppfattning om tekniken:

"Karlshäll byggdes 1837-1838 som bostad för Långholmsfängelsets byggnadschef Carl Modéer. Som byggnadschef var Modéer förtrogen med nya byggnadstekniker och vid uppförandet av byggnaden användes en ny ytterväggskonstruktion som innebar att man blandade kalk, vatten och sand till en lätt murbruksmassa som packades i en gjutform kring väggarnas stolpstomme. Till fyllning användes grövre stenar eller halm. När massan hade torkat kunde gjutformen avlägsnas. Det var en unik konstruktion i Stockholmstrakten."

Kyrkås nya kyrka Tornväggen

På det här fotot av nya kyrkan,troligen omkr 1905 med det då alldeles nybyggda bårhuset som senare flyttades en bit åt vänster, kan man på tornväggens skador i putsen ana att det är en gjuten konstruktion därunder. Vid Nils Månsson Mandelgrens skisser nedan finns även en del upplysningar om den nya kyrkan som Per Jonsson lämnat. NMM fick tydligen ta del även av bygghistorien och var uppenbarligen inte så glad över att man ratat urprungsritningen. Ivar Pålsson fick i alla fall på något sätt ta hand om kyrkobygget, och han ändrade också tydligen efter eget huvud på den ursprungliga ritningen - möjligen i avsikt att bättre anpassa designen till det nya, otraditionella byggnadssättets krav.

I källstudierna har det också kommit fram en ny vinkel på Ivar Pålsson och hans förmodade kunskap och intresse för den nya byggtekniken. Ett par år efter att kyrkan var färdig gifte sig Ivar med änkan Maria Jonsdotter i Bringåsen och blev därmed bonde på hennes nyligen inköpta hemman som vi numera kallar för Ol Ers eller Hillegården. Tio år senare (1856) gifte sig sonen från Marias förra äktenskap (Olof Olofsson f 1826)och tog därmed över ansvaret för den numera avlidna moderns gård. Några få år senare omkring 1860 startar en våg av stora lagårdsbyggen på platsen när först granngården delas mellan två bröder som uppför var sitt gjuthusbygge. Sedan framgår det av dödboken att Ivars styvson och numera bonden Olof plötligt avlider en dag år 1865 i samband med ras på ett gjuthusbygge, som av allt att döma är hans eget. Alla tre gjuthusen är aktiva och kan ses här Erik Perssons gård på några av de nedre fotona över gårdarna Ol Ers, Backmans och Erik Persas, tagna omkring 1905. Ivar Pålsson själv lever fram till 1869 och var då fortfarande bosatt i Bringåsen när han dog, medan hans förmodade byggnadsverk här levde ungefär femtio år innan alla tre revs nästan samtidigt omkring 1910. En likadan lagård i samma byggteknik står fortfarande kvar och har använts fram till nutid hos Ingergärd och Axel Broman i Kläppe.

Dags att bygga nytt

Följande beskrivning av byggprocessen för Kyrkås nya kyrka var troligen det sista historiska arbetet som A J Hansson utförde och redovisade enligt nedanstående klipp ur ÖP från 1931, året innan AJH avled. AJH:s egna ord på manuskuvertet: Föredrag hållet i Kyrkås kyrka vid dennas invigning efter restaureringens fullbordande, den 5te December 1930. På sidan GammalKyrkan finns några av AJH:s tidigare redogörelser för kyrkohistorien och ett brev från dottern Karin, där hon beskriver sin medverkan vid högtiden när AJH höll detta sitt troligen sista föredrag. AJH:s bror Jonas, vilken efterträtt morbror Per Jonsson på morfar Jon Johanssons gård var ingen skrivande man, men lämnade en lång serie kortfattade dagböcker efter sig. Där beskriver han ett antal egna praktiska insatser i samband med olika renoveringar och underhåll av båda kyrkorna, vilka härigenom blir mycket exakt daterade i klippen på sidan GammalKyrkan.

http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Kyrkås+kyrkor+4.jpg http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Kyrkås+kyrkor+5.jpg http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Kyrkås+kyrkor+6.jpg

Ur ovanstående redogörelse vill jag kommentera en del intressanta siffror. På Riksarkivets websida finns även församlingens räkenskaper fram till sommaren 1844 tillgänglig, och därifrån hämtar jag flera uppgifter.

AJH anger att 34 bönder i huvudsak finansierade och genomförde bygget. Det antalet stämmer ganska bra med den siffra man kan dra ut ur ur länken Släktregistret KyrkåBor om man sorterar ut de som var aktiva bönder under den aktuella byggperioden och justerar för en viss osäkerhet vad gäller gränsen mellan hemman och torp. Det var också säkert betydligt fler än 34 hushåll som levererade de övriga 902 dagsverkena till bygget, då antalet torp plus egendomslösa s k backstugusittare förmodligen var bortåt dubbelt fler än antalet hemman. Det här betyder att varje hemman i Kyrkås levererat omkring 30 dagsverken per år under de fyra år som den aktiva byggperioden varat. Byggmästarna, som enligt räkenskaperna uppenbarligen var två, bonden Erik Larsson från Halåsen i Lit och Ivar Pålsson från Lungre arvoderades vardera ungefär lika, med 30 - 80 riksdaler per år mellan 1842 till 1844 och ingenting dessförinnan. Jag kan anta att Ivar P som av alla källor utsetts till huvudbyggmästare ansvarade för gjutningarna medan den skicklige snickaren Erik L ansvarade för träarbetena. Från en annan utgiftspost där Ivar P erhållit 8 rdr för 12 dagsverken kan man dra slutsatsen att ett dagsverke värderades till 3/4 rdr. Det finns en del andra räkningar från granngårdar till kyrkan på diverse "caffe, kost, kask(!) och traktering åt byggmästarna", vilket tyder på att åtminstone delar av arvodet förutsatte fri kost. Fri kost var säkert värd minst 1/2 rdr per dag, och eftersom inget i räkenskaperna tyder på att den frivilliga arbetsstyrkan försågs med mat så fick detta säkert medföras hemifrån. Alltså kan de 4300 plus 970 plus 300(från Lit)frivilliga dagsverkena värderas till minst 1 rdr per dv, totalt ca 6000 rdr.

I summan kontantutgifter (2645 rdr) som AJH nämner, ingick byggmästararvodena samt några mindre arvodesposter för bl a materialskrivare (10 - 15 rdr per år) och några upphandlingsresor där bl a kyrkvärden varit en tur till det nyligen avslutade kyrkobygget i Aspås där han förvärvat div. material inklusive ett vindspel och 2 st stenbjörnar. Annars omfattar utgifterna material, kanske mest järnvaror som spik, plåt o verktyg vilket hämtats med separata frakträkningar från platser som Graninge bruk i Ångermanland (vid ett tillfälle hela fyra lass), Hedemora i Dalarna, "Norrige" och Klosterå bruk var det nu ligger. Där finns också räkningar som: Pål Pålsson i Lungre snickrat fönsterlufter till kyrkan för 25 rdr, glasmästar Åströms räkn. 70 rdr, Erik Larsson och Salomon Hägglöf i Häggenås för "Prädikstolen" 60 rdr, samt ett rätt stort antal tunnor tjära(troligen ca 150 l/st á 7 rdr) som leverats av olika tjärbrännare från grannskapet.

Dom stora volymerna byggmaterial som ingått i grund, väggar och tak redovisas som ett antal lass sten och sand,och ett antal brädor, plank och spiror vilket tydligen levererats gratis i det uppräknade skicket av de trettiofyra hemmansägarna. Takspånet som syns på bilden ovan över kyrkans mittskepp finns inte med här men kan möjligen ingå i räkenskaperna för år 1845 som jag inte haft tillgång till. Trävarorna har uppenbarligen levererats färdigsågade, och utifrån en del sågräkenskaper från 1880-talet har jag beräknat att det förädlade virkesvärdet motsvarade ungefär 800 stockar x 3 rdr = 2400 rdr eller 70 rdr per gård. Bara detta motsvarar nog t ex den årliga kontantlönen för en dräng.

En av nyckelingredienserna i bygget måste ha varit de stora mängderna bränd kalk som behövdes för att binda samman gjutmassan. I själva verket var det så att det här byggpatentet förutsatte lokal tillgång till kalkmineral för att fungera. Kyrkås befinner sig i kanten på Storsjöns silurområde vilket betyder att det inte finns några kända kalkstenbrytningar i trakten. Det finns säkert ändå möjligheter att hitta kalksten i blandning med den vanligare kvartsiten och lerskiffern. Däremot har inlandsisen släppt av en hel del större och mindre lösa kalkstenblock över socknen, så jag antar att tillräckligt med kalkstenar ingick i de över 4000 lassen med sten som levererades till bygget, och där merparten ändå användes till ballast/utfyllnad. En annan möjlig källa till kalk kunde vara att ta kalkbleke från någon blektjärn eller myrgrund som också finns på sina håll även i Kyrkås, men inget nämns om detta i dokumenten.

Tillverkningen av den brända kalken som skulle vara så färsk som möjligt, skedde då nära byggplatsen. Det enda som nämns om kalk i räkenskaperna är, att man år 1839 betalt "till kalkugnens täckning, spik, järn och smide 5 rdr". I den, som enligt andra beskrivningar bör ha varit en vanligt förekommande och ganska enkel stensatt gryta som laddades satsvis med bränsle i botten och sönderdelad kalksten ovanpå, måste man alltså ha rostat kalkstenen (kalciumkarbonat) till bränd kalk (vitt pulver) vid ungefär 1000 graders värme i takt med att den förbrukades i bygget. Den brända kalken (kalciumdioxid) "släcks" under värmeutveckling genom att man tillför en viss mängd vatten och man får släckt kalk (kalciumhydroxid) som man sedan blandar med vatten och sand till kalkbruk. När bruket torkar tar kalciumhydroxiden upp kolsyra ur luften och hårdnar i och med att den urspungliga kalkstenen (kalciumkarbonat) återbildas. Bränslet till kalkbränningen finns inte heller nämnt någonstans, men det torde ha varit vanlig ved. Även om det krävdes ganska avsevärda mängder av den varan också, så var det sannolikt betydligt mindre än av de övriga delarna och det följde troligen med s a s på köpet med det övriga. Man hanterade normalt stora mängder brännved på gårdarna och det var inte så tungt att frakta. Det är ju däremot sten och sand, och även om tillgången är gratis där det ligger, så måste materialet samlas ihop och hämtas från ett visst avstånd. Det är också möjligt att veden höggs med en del av de frivilliga dagsverkena på prästgårdsskogen som hörde till gamla kyrkan. Körningen av allt material skedde säkert mestadels vintertid på slädar, ett ekipage med häst och karl som kan frakta 4-500 kg per lass, kostade vid järnvägsbyggen runt 1880 i länet omkring 10 kronor per dag när vid samma tid enbart arbetskarl (dagaman) fick omkring 2 kr. Omräknat med AJH:s valutaomräkningstal motsvarar det cirka 6 respektive 1,3 riksdaler på 1840-talet. Kostnaden för hästen utgörs i huvudsak av "bränsleförbrukning" d v s allt foder som går åt för att föda upp, underhålla och sedan få den att arbeta och producera dragkraften.

I en kalkyl, där vi antar att ett hästdagsverke klarade i medeltal tre lass, får vi ett värde på sten och sand till ca 7000 lass x 1/3 x 6 rdr = 14000 rdr att lägga till de övriga byggkostnaderna, och det inkluderar ytterligare mer än 2000 frivilliga dagsverken. Varje hemman lämnade därmed sammanlagt över 400 rdr var till den här potten av in natura-material, som alltså inte är så billigt som en del historiker har velat göra gällande.

Summan för hela bygget så här långt skulle därmed bli: kontantutlägg 2.645 rdr + frivilliga dagsverken 6.000 rdr + trävaror 2400 rdr + sten och sand till väggarna 14.000 rdr = 25.000 rdr. Om det omräknas enligt AJH till svenska kronor som infördes 1875 får vi summan 37.000 kronor för hela bygget inklusive in natura. Den summan kan jämföras med en redovisning jag fann för Nässkotts kyrka, som invigdes år 1878. Den kyrkan är av samma modell som Kyrkås men några meter längre och enligt beskrivningen byggd av lokalt tillverkat tegel. Deras redovisning, som inkluderade in naturaleveranser, slutade på totalt 65.000 kronor, vilket verkar naturligt då den ligger nära Storsjön i en större och rikare jordbruksbygd än Kyrkås.

Man kan jämföra belastningen av kyrkbygget i Kyrkås på dess bönder med ytterligare några siffror. Det mesta av kyrkvärdet 37.000 kronor har producerats extraordinärt av de 34 tidigare nämnda hemmansägarna tillsammans eller drygt 1000 kronor från varje gård. Det ska dock fördelas ut på fem - sex år, men har som jag tidigare nämnt skett samtidigt med att man klarat den vanliga familjeförsörjningen, i en del fall flyttat hela gården och betalat de vanliga kommunala utskylderna och kronoskatterna av vilket det allra mesta på den här tiden vilade på de jordbrukande bönderna. En dagslön för män var som tidigare nämnts ca 1,50 till 2 kronor.

I Kulturberättelse för Backen finns en detajerad redogörelse för hur AJH:s egen gård Backen eller "Busvebacken" vuxit fram och vad den var värd och producerade omkring 1880-talet. Den uppstod ju f ö faktiskt som helt ny fastighet precis samtidigt med den nya kyrkofastigheten. Kring 1880 - 90 kan man nog anse den vara fullt utvecklad och ganska representativ för gårdarna i bygden, och jag tror inte att själva jordbrukandets inriktning ännu hunnit förändras särskilt mycket sedan 1840. Vid generationsskiftet 1887 värderades hela gården på ett synnerligen sakkunnigt sätt till 12.000 kr varav skogsvärdet var 7.000 kr och resten, åker och byggnader värderades till 5.000 kr.

=== Renovering, återinvigning ===

http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Kyrkås+kyrkor+7.jpg http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Kyrkås+kyrkor+8.jpg Detta är avslutningen på AJH:s föredrag 1930 och här beskriver han det underhåll och kompletteringar som ledde fram till nya kyrkans återinvigning samma dag. Han kommer också in på hanteringen av gamla kyrkan och i lite vaga ordalag hur man påbörjades dess upprustning i början av 1900talet. Jonas Hanssons dagbok (GammalKyrkan) visar nog ganska exakt när det skedde. Efter Nils Månsson Mandelgrens beskrivningar ligger en serie gamla foton som visar lite av den utvecklingen. På det äldsta fotot och på NMM:s teckning ser man att fönstret på gavelspetsen tillkommer omkring år 1900 vilket även stöds av JH:s dagbok.

Först en dokumentation av byggnadshistorian som gjordes i samband med 100-årsjubileet av kyrkans tillkomst vilket sattes till år 1843 när kyrkan kom under tak men fortfarande var oinredd.

http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Ka+1.jpg


http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=ka+2.jpg


http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=ka3.jpg


http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=ka+4.jpg


http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=ka5.jpg


http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=ka6.jpg


http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=ka+7.jpg


http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=ka+8.jpg


http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=ka+91.jpg

I länken IngvarHansander finns en berättelse om hur själva arbetet vid hundraårsrenoveringen gick till. Nedan är också några anteckningar om nya kyrkan som gjordes av Nils Månsson Mandelgren efter hans kyrkåsbesök år 1869, då han inventerade den gamla kyrkan utförligt och även förvärvade det s k Kyrkåstäcket.

Kyrkås gamla kyrka

width=200

Här är först början på AJH:s 1930-föredrag med hans sista version av Kyrkås gamla sockenhistoria. http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Kyrkås+kyrkor+AJH+1.jpg http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Kyrkås+kyrkor+AJH+2.jpg http://www.busvebacken.se/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Kyrkås+kyrkor+3.jpg

Den senaste och moderna dateringen av stenkyrkans ålder gjordes år 2007 och den reviderar alla tidigare uppfattningar ganska avsevärt eftersom den visar att kyrkan måste vara nyuppförd i sin helhet omkring år 1545, dvs bra precis 300 år före den nya kyrkans tillkomst och också efter att protestantismen och den lutherska läran införts. Några återanvända äldre brädor av "trettonhundratalsmodell" i takunderlaget talar dock för att en äldre byggnad (läs: kyrka), förmodligen av trä har stått där förut.

  • Stig Nilssons hemsida har en intressant artikel där han beskriver några olika praktiska och historiska byggtekniker som förekommit vid gamla kyrkan. Där finns sprättäljning, kyrkspån och vedtak med näver som troligen en gång legat på rustmästargården.

http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Gka+1.jpg http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Gka+2.jpg http://www.busvebacken.ath.cx/KyrkornaiKyrkås?action=AttachFile&do=get&target=Gka+3.jpg width=600

width=500 width=500

Kyrkås gamla kyrka 1908 Kyrkås gamla kyrka 1908

width=500

width=300 width=200 width=200

Nytagna foton av gammalkyrkan i Kyrkbyn och den från Lungre hitflyttade mangårdshuset från rustmästargården där kyrkobyggaren Ivar Pålsson var född.

Busvebacken: KyrkornaiKyrkås (senast redigerad 2019-09-27 13:23:04 av JanNilsson)