Ekoproduktion en utvidgad energipyramid?

Ett praktiskt exempel ser vi i framväxten av så kallade ekologiska produkter. Det ideologiska ledarskiktet letar efter vardagsprodukter som uppfyller höga krav på ideologisk anpassning till ledarnas etik och moral. En viktig del av etiken (som fortfarande finns kvar) var att man såg begreppet ”naturligt” och ”organiskt” som positiva motsatser till de negativt laddade orden ”konstgjort” och ”artificiellt”, som ansågs ha sina ursprung i industriell verksamhet. Det gamla historiska jordbruket, liksom även nutidens manuella jordbruksformer i uländerna var med dessa definitioner att betrakta som förebilder till ideala ekologiska system.

I Sverige framställde man ett speciellt regelverk, KRAV, som i princip kräver att de gamla vanliga livsmedlen för allmänheten redan från planeringsstadiet i produktionen måste putsas och poleras några extra varv med mera traditionellt arbetskrävande tekniker innan produkterna sorteras in i officiellt godkända och påbjudna marknadsföringar före leverans till de storstadslevande kundgrupperna.

KRAVs strika och Eus något lättare regelverk dömer utan någon tydlig logisk förklaring ut våra allmänt använda mineraliska gödselmedel som ”konstgjorda” , och upprättar listor på en mängd olika växtskyddsmedel, vilka vid varje tidpunkt är godkända och strikt övervakade för bruk i det allmänna jordbruket, men nu klassas som ”giftiga” i det nya etiskt godkända ekojordbruket.

När det efter några decenniers forskande efter bevis på skadeverkningar från de metoder som ekofilosofin förbjudit och letandet efter lika effektiva alternativa behandlingar som regelverket kunde godkänna har falnat, så har i stort sett debatten om giftighet för människor, och konstgjort av människor dött ut.

Man börjar nog inse att allt som kan påverka biosfären i någon riktning är dödligt i felaktiga koncentrationer, och hur den faktorn förändras, övervakas för alla medborgares bästa av våra ordinarie statliga myndigheter.

Modern ekofilosofi.

Numera ersätts de gamla påståendena med nya forskningar efter mycket luddiga och svårmätbara faktorer såsom klimatpåverkande utsläpp av koldioxidekvivalenta kretsloppsgaser och påverkan från de tidigare förbjudna gifterna på en naturfaktor som nu döpts om till biodiversitet. Den påstås ha omistliga värden medan eventuella förluster samtidigt är helt omätbara som subjektiva värderingar.

Oavsett bakomliggande orsaker så råder ett oomtvistat samband mellan stigande temperatur och processer som orsakar mycket stora naturliga klimatgasutsläpp från gamla fossila torv och dylager. Den stigande temperaturen orsakar också en ständigt pågående förändring av biodiversiteten över hela klotet.

Eftersom den stigande temperaturen med ganska god naturvetenskaplig bevisning åtminstone till en del kan härledas till mänsklighetens stora uttag av fossila (långtidslagrade) energikällor, så har nu även ekofilosofins marknadsförare till stor del försökt fokusera argumentationen mot påstådda och i många fall påhittade argument om fossilenergifri produktion och även mot allmänt energisnåla metoder i sina ekologiska regelverk.

Det blir på en gång problematiskt eftersom den ursprungliga regelfilosofin ofta utgick ifrån att den nya etiska produktionen skulle utnyttja ett antaget överskott av naturliga (och även fossilbaserade) energikällor som väntade i bakgrunden på att utnyttjas.

Här ingick utan tvivel de viktiga faktorerna mänsklig arbetskraft och tidigare generationers uppgödslad odlingsmark med anläggningar.

Djuretik?

I den äldre ekofilosofin lades stor vikt vid att infoga näringskedjans lägre djurarter på olika nivåer i samhällsbygget. Enligt filosoferna borde vi i högre grad nyttja dragdjur i stället för maskiner i själva jordbrukandet också.

Idisslarna hade även en nödvändig funktion i kretsloppsjordbruket jämsides med mikrolivet i komposter och gödselstackar som nedbrytare av alla organiska rester till återvunna mineraler i kretsloppet.

Nu har på de allra senaste åren en liten högröstad klick av ideologiska veganer lyckats uppnå ganska hög acceptans hos massmedia och vissa politiker för sina åsikter om att förbjuda bruket av djur i alla biologiska sammanhang där man kan tänkas jämställa bruket med kannibalism.

Djurlivet i hela näringskedjan jämställs ur etisk synpunkt med människan, vilket påminner om den hinduiska Nirvana=återfödelsereligionen.

Här uppstår många stora problem för hela samhällsetablissemangets inställning, t ex för eller emot ökad vegetarisk konsumtion, minskad animaliekonsumtion och hanteringen av rovdjursfrågorna.

Delar av de ekologiska regelverken finns på EU-nivå och även i olika nationellt anpassade varianter utanför EU:s gränser i länder som gärna vill upprätta handelsavtal med t ex högprismarknaden i Sverige.

Ekoreglernas effekter

När varan med sin ekodeklaration om bl a mera giftfritt och mera klimatvänligt energisnål tillverkning, nått fram till tallriken ser den exakt likadan ut till både form och innehåll, som den mat som de stora flertalet medborgare köper och äter.

Alla svenska livsmedelsprodukter klarar livsmedelsverkets högt ställda krav på giftfrihet och näringsinnehåll med mycket få undantag/misstag som drabbar de båda kategorierna lika.

Ekofilosofin innebär egentligen bara att man (tvärt emot den gamla principen om närhetsproduktion) hämtar från längre avstånd och lyfter likadana stenar en bra bit högre upp på energipyramiden innan de levereras.

Om man beaktar hela produktionsvägen från jord till bord är ekoprodukter av biologiskt ursprung minst dubbelt så kostsamma per energienhet som de konventionella med alla extra skattestöd och osynliga arbetsinsatser inräknade.

Det är framför allt kostnaden för att ersätta kravreglernas förbud mot användning av industriell och (i jämförelse med alla alternativ) en energisnål kvävebindning samt moderna växtskyddsmedel, som både direkt och indirekt medverkar till ekoprodukternas betydligt större fotavtryck i naturen och därmed även till mera s k klimatgaser – tvärtemot hela marknadsföringskonceptets påståenden (se ovan).

Försvaret om att man i högre utsträckning använder, eller försöker använda förnyelsebara energikällor är ihåligt eftersom det bara leder till att man tar befintlig och dyrare bioenergi från annan användning som förmodligen gör större samhällsnytta och som i så fall måste ersättas med fossilenergi i stället.

Att sedan effekten från olika matval, enligt alla fysiska naturlagar har ytterst liten betydelse för klimatet jämfört med i-ländernas hela livsstil ur energihänseende är ett annat mera LCA-medvetet sätt att se på frågan.