Den MänskligaBiosfären

== Arv och miljö ==

Ekoproduktion en utvidgad energipyramid?

Ett praktiskt exempel ser vi i framväxten av så kallade ekologiska produkter. Det ideologiska ledarskiktet letar efter vardagsprodukter som uppfyller höga krav på ideologisk anpassning till ledarnas etik och moral. En viktig del av etiken (som fortfarande finns kvar) var att man såg begreppet ”naturligt” och ”organiskt” som positiva motsatser till de negativt laddade orden ”konstgjort” och ”artificiellt”, som ansågs ha sina ursprung i industriell verksamhet. Det gamla historiska jordbruket, liksom även nutidens manuella jordbruksformer i uländerna var med dessa definitioner att betrakta som förebilder till ideala ekologiska system.

Ekodrömmen om det fullständiga kretsloppet?

En bärande ide från den tidiga ekofilosofin var att människan skulle kunna ingå i ett ekologiskt kretsloppssystem, där solljuset drev ett cykliskt system som inte lämnade några mänskliga spår efter sej i den omgivande naturen.

I Sverige framställde man ett speciellt regelverk, KRAV, som i princip kräver att de gamla vanliga livsmedlen för allmänheten redan från planeringsstadiet i produktionen måste putsas och poleras några extra varv med mera traditionellt arbetskrävande tekniker innan produkterna sorteras in i officiellt godkända och påbjudna marknadsföringar före leverans till de storstadslevande kundgrupperna.

KRAVs strika och Eus något lättare regelverk dömer utan någon tydlig logisk förklaring ut våra allmänt använda mineraliska gödselmedel som ”konstgjorda” , och upprättar listor på en mängd olika växtskyddsmedel, vilka vid varje tidpunkt är godkända och strikt övervakade för bruk i det allmänna jordbruket, men nu klassas som ”giftiga” i det nya etiskt godkända ekojordbruket.

När det efter några decenniers forskande efter bevis på skadeverkningar från de metoder som ekofilosofin förbjudit och letandet efter lika effektiva alternativa behandlingar som regelverket kunde godkänna har falnat, så har i stort sett debatten om giftighet för människor, och konstgjort av människor dött ut.

Man börjar nog inse att allt som kan påverka biosfären i någon riktning är dödligt i felaktiga koncentrationer, och hur den faktorn förändras, övervakas för alla medborgares bästa av våra ordinarie statliga myndigheter.

Modern ekofilosofi.

Numera ersätts de gamla påståendena med nya forskningar efter mycket luddiga och svårmätbara faktorer såsom klimatpåverkande utsläpp av koldioxidekvivalenta kretsloppsgaser och påverkan från de tidigare förbjudna gifterna på en naturfaktor som nu döpts om till biodiversitet. Den påstås ha omistliga värden medan eventuella förluster samtidigt är helt omätbara som subjektiva värderingar.

Oavsett bakomliggande orsaker så råder ett oomtvistat samband mellan stigande temperatur och processer som orsakar mycket stora naturliga klimatgasutsläpp från gamla fossila torv och dylager. Den stigande temperaturen orsakar också en ständigt pågående förändring av biodiversiteten över hela klotet.

Eftersom den stigande temperaturen med ganska god naturvetenskaplig bevisning åtminstone till en del kan härledas till mänsklighetens stora uttag av fossila (långtidslagrade) energikällor, så har nu även ekofilosofins marknadsförare till stor del försökt fokusera argumentationen mot påstådda och i många fall påhittade argument om fossilenergifri produktion och även mot allmänt energisnåla metoder i sina ekologiska regelverk.

Det blir på en gång problematiskt eftersom den ursprungliga regelfilosofin ofta utgick ifrån att den nya etiska produktionen skulle utnyttja ett antaget överskott av naturliga (och även fossilbaserade) energikällor som väntade i bakgrunden på att utnyttjas.

Här ingick utan tvivel de viktiga faktorerna mänsklig arbetskraft och tidigare generationers uppgödslad odlingsmark med anläggningar.

Djuretik?

I den äldre ekofilosofin lades stor vikt vid att infoga näringskedjans lägre djurarter på olika nivåer i samhällsbygget. Enligt filosoferna borde vi i högre grad nyttja dragdjur i stället för maskiner i själva jordbrukandet också.

Idisslarna hade även en nödvändig funktion i kretsloppsjordbruket jämsides med mikrolivet i komposter och gödselstackar som nedbrytare av alla organiska rester till återvunna mineraler i kretsloppet.

Nu har på de allra senaste åren en liten högröstad klick av ideologiska veganer lyckats uppnå ganska hög acceptans hos massmedia och vissa politiker för sina åsikter om att förbjuda bruket av djur i alla biologiska sammanhang där man kan tänkas jämställa bruket med kannibalism.

Djurlivet i hela näringskedjan jämställs ur etisk synpunkt med människan, vilket påminner om den hinduiska Nirvana=återfödelsereligionen.

Här uppstår många stora problem för hela samhällsetablissemangets inställning, t ex för eller emot ökad vegetarisk konsumtion, minskad animaliekonsumtion och hanteringen av rovdjursfrågorna.

Delar av de ekologiska regelverken finns på EU-nivå och även i olika nationellt anpassade varianter utanför EU:s gränser i länder som gärna vill upprätta handelsavtal med t ex högprismarknaden i Sverige.

Ekoreglernas effekter

När varan med sin ekodeklaration om bl a mera giftfritt och mera klimatvänligt energisnål tillverkning, nått fram till tallriken ser den exakt likadan ut till både form och innehåll, som den mat som de stora flertalet medborgare köper och äter.

Alla svenska livsmedelsprodukter klarar livsmedelsverkets högt ställda krav på giftfrihet och näringsinnehåll med mycket få undantag/misstag som drabbar de båda kategorierna lika.

Ekofilosofin innebär egentligen bara att man (tvärt emot den gamla principen om närhetsproduktion) hämtar från längre avstånd och lyfter likadana stenar en bra bit högre upp på energipyramiden innan de levereras.

Om man beaktar hela produktionsvägen från jord till bord är ekoprodukter av biologiskt ursprung minst dubbelt så kostsamma per energienhet som de konventionella med alla extra skattestöd och osynliga arbetsinsatser inräknade.

Det är framför allt kostnaden för att ersätta kravreglernas förbud mot användning av industriell och moderna växtskyddsmedel, som både direkt och indirekt medverkar till ekoprodukternas betydligt större fotavtryck i naturen.

En dyrare produkt har i alla lägen krävt en högre energiinsats och därmed även orsakat mera s k klimatgaser – tvärtemot hela marknadsföringskonceptets påståenden (se ovan).

Försvaret om att man ska öka användningen av högkvalitativ bioenergi till förhållandevis enkla och ineffektiva uppgifter som t ex hästdrift i stället för att odla människoföda och biodiesel till duktiga traktorförare, är ihåligt eftersom det bara leder till att man tar befintlig och dyrare bioenergi från annan användning som förmodligen gör större samhällsnytta och som i så fall måste ersättas med fossilenergi i stället.

Att sedan effekten från olika matval, enligt alla fysiska naturlagar har ytterst liten betydelse för klimatet jämfört med i-ländernas hela livsstil ur energihänseende är ett annat mera LCA-medvetet sätt att se på frågan.

Är politik alltid konsumtionsfördelning?

Konststycket för all politisk verksamhet blir då att styra det forskande och kreativa företagandet på alla olika energinivåer i våra stora urbaniserade samhällen på ett sådant sätt att man inte hämmar den enskildes kreativa förmåga att finna nya vägar till mera föda.

Samtidigt måste alla övertygas om att arbetet för att bli effektivt måste styra mot och leda till gemensamma välfärdsmål för alla.

Ett av dom allra viktigaste målen här tror jag är att utforma och framför allt att fördela det akuta dagliga återflödet av konsumtionsvaror och tjänster så att det når medborgare som befinner sej på alla nivåer i den mänskliga näringskedjan.

Det betyder att man behöver komma överens om en rimlig internationell arbetsvärdering och lönespridning som täcker hela världshandelsmarknaden.

Ordet ”medborgare” i dagens outsourcade värld behöver inkludera alla som är inblandade i produktionen av vår konsumtion, oavsett var dom bor.

Det som vi idag kallar för demokrati i olika former slutar idag som jag ser det alltid vid betraktarens nationsgräns.

Nationsgränsernas betydelse är enbart en fråga för ledare och samtidigt ett hinder för en allmän demokrati.

Kan man ärva kunskap?

Nej, man kan bara ärva mer eller mindre god förmåga att ta till sej olika sorters kunskap genom övningar och studier, som kan börja först efter varje individs födelse.

Problemet med kunskap som inte finns i DNA blev för den moderna människan att föra kunskapen om samhällsbyggnad vidare till nästa generation. Det är viktigt både för att samhällets och för att den egna familjens uppnådda välstånd skall kunna förvaltas och byggas på ytterligare i kommande generationer.

Olika enkla och vardagliga tekniska lösningar överförs med muntlig undervisning om kunskap och praktiska övningar från de äldre i samhället till varje ny generation.

Med uppfinningarna skriftspråk och matematiska beräkningar kunde mänskligheten starta byggandet av moderna civilisationer som sträckte sej över många generationer och inrymde kunskapsmängder som ingen ensam pionjärmänniska kunde behärska.

Finns urbaniseringsförmåga som ärftlig gen?

Svårare är det att få alla djurlivets självständiga hjärnor att inordna sej i det komplicerade nät av langningskedjor, som måste till för att transportera hjälpenergier och råvaror i rätt ordning mot ett och samma mål i samhällets centrum. Det betyder att man vill efterlikna insektssamhällenas automatiska samhällsordningar.

Människan har i tusentals år prövat olika härskar- och styrsystem med religiösa berättelser som en gemensam nämnare för de olika ideologier, som använder sej av övernaturliga andeväsen som generationssammanbindande stand-in för verklighetens dödliga härskare och ledargestalter.

Andarna straffar och belönar undersåtarnas misstag eller goda gärningar när det gäller att underordna sej härskarens utformade regler för samhällsbyggandet.

Det är härskarens anställda prästerskap som undervisar om reglerna och som dömer ut straff och belöningar.

Det är bristen på samhällsbyggargener i vårt DNA som gör att den här frågan är ständigt aktuell för varje ny generation av makthavare.

Den snabba utvecklingen gör de gamla religionerna ”mossiga” och nya härskare försöker hela tiden utveckla moderna religioner till ideologier som passar till deras nya komplicerade samhällssystem.

För hundra år sen fick vi socialism och kommunism - ideologier som dyrkade "industrialismen" och som skulle uppfostra den stora massan av nödvändiga industriarbetare till lydiga arbetare.

När deras ideal började krakelera för ungefär femtio år sedan kom ekofilosoferna och föreslog nygamla varianter av naturfolkens traditionella naturväsen och soldyrkan.

Ekofilosofin kom som motreaktion till industrialismen och predikade en återgång från konstgjorda industriprodukter till något som de kallar för "småskaligt", och som helst även borde bestå av handgjord tillverkning med "naturliga" eller "organiska" råvaror.

En logisk följd av att det nya måste ha en motpol, blev då att man måste helomvända begreppet "industri" till att stå för den nya världens helvetesbeskrivning i stället för framtidsdröm.

På så sätt fick ordet industrijordbruk ett nytt ansikte från att ha varit en socialdemokratisk framtidsdröm på 1960-talet till att nu bli en negativ skuggfigur som innehåller både allt och ingenting.

Jag tänker mej och hoppas att vi nu är på väg mot en mer fysisk och reell samhällsbeskrivning som delvis kan vara en reaktion mot de ekofilofiska betraktelserna.

Metoden livscykelanalys

Ett modernt redskap som ska beskriva det moderna samhället i relevanta och logiska siffror började utvecklas för ungefär tjugofem år sen och kallades för LCA i både svensk och internationell text.

I den nya LCAbibeln famlar tyvärr fortfarande samhällsforskarna och biologerna i resterna av de gamla ekofilosofiska beskrivningarna…….

Ej fungerande Livs-Cykel-Analys?

Definitionen för en fullständig livscykelanalys är att den ska beskriva alla relevanta insatser som investeras i ett ekosystem, ett tillverkningsförlopp, eller alla insatser som krävs för framställningen av en tjänst eller en vara.

Det är en enkel och rak beskrivning, som tyvärr dras med en massa gränsdragningsproblem när man måste försöka undvika att flerdubbla värdet av olika insatser, t ex när samma traktor används till många olika arbetsuppgifter på samma gård.

Det finns internationella regler som används allmänt för att t ex beskriva förloppet när man tillverkar en traktor.

I dessa regler ingår att mäta värdet på alla arbetstimmar och anläggningskostnader (verkstad, maskiner, redskap) som delar av insatserna förutom alla råvaror, energier och och andra inköp som behövdes.

Livsmedelskedjans råvaror

Arbetet är själva sinnebilden för att hämta upp sitt livsmedelsbehov?

De viktigaste och mest grundläggande hjälpenergierna eller bränslet för att skapa ett samhälle måste vara den mänskliga arbetskraftens livskonsumtion av mat och livets övriga nödtorft, vilket borde rymmas i begreppet livslön.

Just arbetsfaktorn blev av någon diffus orsak utestängd från de LCA-mallar för biologisk produktion som skapades för ett par decennier sedan.

Man kan inte odla om man inte disponerar välkultiverade markytor.

Den andra dolda inskränkningen i den biologiska LCA-mallen gäller priset för odlingsmarken med sina anläggningar. Här är också många äldre generationers arbetsinsatser inblandade bakom kostnaden för att odlingsanläggningarna finns till.

En markkostnadsfaktor som spelar stor roll i stadsnära jordbruk är alternativvärdet som presumtiv tomtmark. De bästa odlingsmarkerna drog ju ofta till sej den historiska stadsbebyggelsen.

Höga tomtmarkpriser bidrar inte till högre skördar på jordbruksmark, men det driver upp värdet på hela gården och låser in stora kapitalvärden som måste tas fram vid ägarbyten eller arrendeöverenskommelser, och detta leder till skuldsättningar som måste förräntas varje år med en del av skördevärdet.

Något som däremot i högsta grad ökar gårdens avkastningsmöjligheter är att kunna utföra välplanerade långtidsinvesteringar i fasta anläggningar, t ex lagerbyggnader, djurstallar och markdräneringar. Sådana investeringar, som kan beräknas vara i upp till 20 - 30 år, förutsätter att ägaren och/eller den driftsledare som brukar gården också äger åtminstone marken där anläggningarna finns, men också har en rimligt långsiktig dispositionsrätt till hela det markunderlag som anläggningarna avses betjäna.

Samhällsbygge i stort

Samhällsbyggen alltid en hierarkisk arbetsmarknad

Man kan inte bygga mänskliga konstruktioner utan att en ledare samordnar några underlydande individers arbetsinsatser.

Varje enskild insats består alltid i att individen är pilot för ett verktyg, ett redskap eller ett större fordon som förbrukar bränsleenergi och som förflyttar byggmaterial med olika former av innesluten energi.

Med stenpyramiden som modell kan man konstatera att varje nytt byggvarv av stenar ställer krav på att tidigare arbetslag har utfört sina respektive, men något enklare varv på rätt sätt innan det nya varvets arbetslag kan ta över.

Man är på ett sätt "herre på täppan" ett tag innan det är dags att lämna över till nya herrar ännu högre upp. Den som tar över, som är köpare, har alltid makten över de villkor som den lägre stående säljaren måste acceptera för att få betalt för arbetet.

Bilden av det marknadsekonomiska samhällsbygget blir då att de olika konstruktionsnivåernas arbetslag klättrar på föregående nivås axlar, men i ett mycket komplicerat systemnätverk av ekonomiska pyramider som griper in i varandra på olika ställen.

De lägst stående i de här pyramiderna är råvaruproduktionens arbetslag. Under dem finns bara växter, djur och mineraler, vilka inte har något mänskligt medvetande som kan styras eller påverkas med ekonomiska eller ideologiska smörjmedel.

Varför är transporter själva grunden för all samhällsbyggnad?

I LCA för ett samhällsbygge kan man beskriva energiflödet på investeringssidan som en uppbyggd energipyramid med transporter av mineralråvaror och bränsle för transporter, underhåll och förädling/utbyggnad i riktning mot slutmålet i centrum på energipyramidens topp.

Här är det viktigt att inse att den zoologiska verkligheten alltid och i alla sammanhang har bestått av transporter och förflyttningar av material. Varje djurarts muskelarbete måste ha stöd från individens eget hjärnsystem.

Arten homo sapiens har som jämförelse numera byggt upp ett transportsystem som kräver att varje individ förutom att ta egna initiativ måste inordna sej under ett nät av många andras både levande och bortgångna hjärnors kommandostöd och därtill en ökande mängd datorkraft för att varje transportaktivitet ska bli till samhällsnytta.

I det högre djurlivet ligger individens energicentrum vid det egna boet – för människans del sker transporter i en stor mängd olika undernätverk i ett sammanhängande system som börjar vid individens hem och som slutmål når ett växande energicentrum där härskarskiktet bor och arbetar.

Godsvolymer och transportavstånd varierar från mikroavstånd på t ex ett laboratoriebord och upp till globala fjärravstånd i världshandeln. Vad gäller energin så bygger man energipyramider i olika skalor från det enkla familjehemmet och upp till de största nationerna som är USA och Kina.

Det är för att kunna utföra dessa livsuppgifter som alla djurarter från skapelsen har utrustats med självkontrollerad rörelseförmåga, med hjärna, muskler och benstomme som vitala delar.

På retursidan i LCAbeskrivningen av samhällsbyggena finns betalningen för inflödet av uppbyggnadsenergier. Den består av pengar, tjänster och konsumtionsvaror som ska transporteras i riktning neråt från energipyramidens toppcentrum för att ersätta de individuella arbetsinsatserna som utförs på alla olika uppbyggande energinivåer.

Hur tyglar man individens konsumtionsbegär?

Den svåraste biten av urbaniseringen blir att få arbetsersättningen i form av arbetslöner och färdiga konsumtionsvaror från samhällets centrum att returneras tillbaka genom hela investeringskedjan utan att någon skor sej otillbörligt efter vägen. Slutkonsumentens betalning för varan ska transporteras utåt och motströms mot uppbyggnadsenergin och fördelas längs vägen, så att det blir lite kvar även till dom som jobbat längst ut i periferin på den lägsta energinivån med själva råvarusamlandet.

Den här problemlösningen kan beskrivas som en kamp mellan marknadsekonomi och planekonomi, och är i de flesta länder en blandning av båda. I praktiken betyder det att man i princip i alla i-länder måste ha någon form av statligt reglerade (=planekonomiska) system med stödformer eller tullmurar för att säkerställa att arbetsersättningar når ända ner till råvaruproducenterna.

Förutom att stödsystemen skydda bönderna mot marknadsekonomernas lite lotteriartade spel med råvaruhandeln på världsmarknaden, så skyddas även böndernas stora och trögrörliga anläggningskapital mot skador.

Man ökar också motståndskraften för skördeskador av så kallade oår, dvs "dåligt väder" som i det gamla jordbruket och i nuvarande ulandsjordbruk ofta leder till svältkatastrofer, som alltid drabbar lågavlönade storstadskonsumenter hårdast.

Alla samhällsledare måste ha någon form av politisk mall att följa i minnet för att kunna övertyga sina undersåtar eller väljaare om fördelarna med ledarens egna avsikter.

De tekniska lösningarna för samhällsbyggets produktion på plussidan måste grundas på rena naturvetenskapliga beskrivningar och fysiska naturlagar för att fungera i verkligheten. Däremot finns det nog inga naturlagar som kan styra återflödet av konsumtion på minussidans återflöden, och vi har inget insektsDNA för automatiskt samhällsbyggande i våra hjärnor som kan träda in. Bristen på insektsDNA har fått ersättas med de humanistiska vetenskapernas olika filosofiska, religiösa, sociala, ekonomiska, till stor del medicinska och allmänpolitiska studier, diskussioner och ordergivningar som uppfyller så mycket av vår vardag idag.

Min framtidsdröm

Samhället fungerar inte utan ledare och deras ideologier, men jag är kanske naiv när jag tror att naturvetenskapens forskare borde med fördel kunna nyttjas mycket bättre än idag även i de humanistiska och ekonomiska forskarnas ideologiskt färgade analyser.

När ledarna ska vända sej till och försöka påverka sina följares förvärvade uppfattningar och åsikter i olika samhällsfrågor, så borde det vara enklare och trovärdigare att argumentera med logiskt uppbyggda argument från tester på verkligheten omkring oss, än att som nu sker mest prata om motsägelsefulla drömmar som bara finns lagrade i enskilda medborgares hjärnor.

Och sedan borde man börja med att lära våra samhällsforskare och publicister att det är en himmelsvid skillnad i sannolikhet och säkerhet mellan utsagorna från det naturvetenskapliga SLU:s evidensforskning, som kan och bör utföras på nyttoväxter och husdjur, och den egna sidans studier(observationer!) som utförs på människans olika reaktioner på och förhållanden till miljön, vilket utförs på alla andra samhällsforskande universitet och högskolor i landet.