Kyrkorna i Kyrkås
Jag tänker här försöka redovisa både gamla och nya sentida dokument och bilder som avhandlar historia kring kyrkobyggandet i Kyrkås. Detta var sannolikt varken mer eller mindre dramatiskt än motsvarande verksamhet i alla andra socknar i Sverige. Det som möjligen kan vara anmärkningsvärt vid jämförelser är att socknen är väldigt liten, som mest var den uppe i ca 430 personer strax efter år 1900, men det var långt efter sen båda kyrkorna byggdes. Ytligt sett ligger socknen ganska isolerat med skog och myrar runt om, och när kyrkorna byggdes fanns här inget annat näringsliv och rikedom än 15 - 20 ordinära jordbrukshemman. Här fanns inga storgodsägare, bergsmän eller andra rika mecenater, och förklaringen till att byggandet ändå var möjligt tror jag ligger i att de som många uppifrån betraktat som "fattiga bönder", i själva verket är en del av hela nationens näringsliv. Om man får verka någorlunda ostört av krigshärjningar och orimliga beskattningar, så räcker resurserna även i en sådan här liten bygd till för att av egen kraft klara av även storstilade och improduktiva byggen, jämsides med att man både driver och utvecklar sina egna företag och även genomlider ett och annat missväxtår.
Perspektivet blir rätt mycket från Busvebackens horisont eftersom det är människor med anknytning till Busvebacken som i mitt tillgängliga material lämnat de flesta skrivna spåren av vad som skett både i äldre och nyare tid. Den store historiesamlaren är bonden Anders J Hansson, som föddes på Busvebacken 1857, ett tiotal år efter att nya kyrkan byggts och den gamla lades i malpåse. Han var säkert mycket tidigt historieintresserad och måste ha varit mycket medveten om det besök som den legendariske museimannen Nils Månsson Mandelgren på sina riksomfattande turneer gjorde hos hans morbror, kyrkvärden Per Jonsson en julidag 1869 när Ante var tolv år. Per Jonsson som blev uppgiftslämnare till NMM var född 1824 och son till den tidigare kyrkvärden Jon Johansson, en av dem som beslutade att gamla kyrkan inte skulle byggas om eller rivas och därför donerade en tomt för ett nytt kyrkobygge intill sin gård i Lungre. När kyrkobygget startade 1840 var Per 16 år och han måste ju i mycket hög grad ha varit både handgripligt och teoretiskt inblandad i hela byggprocessen som han var närmaste granne till. Per var också den ende i hela det här persongalleriet som hade fått den högsta utbildningen i länet på den tiden vid Frösö trivialskola.
Jon Johansson, som alltså var Antes morfar, dog 1848 men hade samtidigt som planeringen för det nya kyrkobygget pågick 1937 - 38 köpt ett jordbrukshemman som kommit på obestånd i grannbyn Bringåsen. Här pågick förrättningen för det omvälvande laga skiftet för fullt. Skiftet avslutades 1841, och nu skulle hälvten av byns hemman på några få år mitt under kraftansträngningen med kyrkobygget i sin helhet flyttas till nya tomter. Jon Johanssons nyköp hamnade då, slump eller inte, vid socknens allra äldsta förmodade kyrkoläge, Busvebacken. Några år efter Jons död lottades hemmanet mellan hans två döttrar och tillföll då Brita som alltså var Antes mor.