Bilder och kommentarer, infångade längs järnvägen Moskva - Beijing sommaren 2013 - del II:1

Hela resan varade i nitton dagar med sjutton mellanliggande nätter. Vi i den svensk-norska turistgruppen på 21 personer tillbringade sju nätter på tågen, åtta hotellnätter i fyra städer och två nätter i jurta. Järnvägen Moskva-Peking sträckte sig över ca 725 mil oräknat serpentinsvängar i bergen och vi tillbringade sammanlagt 150 timmar eller 6 hela dygn på eller vid järnvägen, som faktiskt höll tidtabellerna i stort sett på minuten hela vägen. Farten mellan stationsuppehållen kunde vara ca 80 km/tim räknat på fågelvägen, och det var mellan 3 och 6 timmar mellan de längre uppehållen där vi tilläts kliva ur vagnarna, annars var vi inlåsta och hade stängda toaletter vid korta stopp. Vid varje stopp stannade luftkonditioneringen, som tydligen drevs av en markdriven generator på varje vagn. Den transsibiriska sträckan bestod av elektrifierat dubbelspår, medan linjen över Mongoliet gick på enkelspår med diesellok ända till Beijing. När vi befann oss i inom Kinagränsen fanns det dock även flera parallella elspår. Under hela resan gjorde vi kortare minutuppehåll på mindre stationer för på- och avstigning, samt lite längre på en eller annan timme för lokbyten ibland, då vi fick gå ut ur vagnarna och se oss omkring.

Min känsla är att vi under den här resan i princip passerade tre skilda världsdelar med var för sig helt olika historia, tre helt olika klimatområden, tre tydliga skillnader i sätten att leva och försörja sig på den ursprungliga landsbygden. Alla områdena har varit "drabbade" och kraftigt hämmade i sin nuvarande levnadsstandard av 1900-talets kommunistiska politik, som kanske har sänkt dem från tidigare nivåer helt jämförbara med Europa och Norden. Därmed får jag tre huvudavsnitt, först Ryssland från Moskva till sibiriska Irkutsk och Bajkalsjöns utlopp Angara mot floden Jenisej. Det andra avsnittet behandlar Mongoliet på två sidor enligt beskrivningen nedan, medan det tredje avsnittet visar mötet med nordliga delar av Kina och järnvägens fysiska kontakt med delar av den gamla sidenvägen.

Mongolerna och deras nomadsläktingar på stäppbältet längs hela sidenvägen har utan tvekan varit nav i den gods- och kulturförmedling som skett under tusentals år, men som hade en höjdpunkt under Djingis Kahns imperium. Jag har klippt ett citat ur en historisk websida som kan beskriva lite av mina intryck från vår järnvägsresa som i hög grad blev ett snabbtvärsnitt parallellt med den gamla sidenvägen.

Traversing as they do all of Eurasia, the Silk Roads encompassed almost every climate and vegetation zone and crossed every kind of terrain. This sketch of Silk Road geography has the modest aim of introducing a few of the important features of Eurasian physical geography which help us to understand patterns of human habitation and interaction across that vast expanse. There are always regional variations which deserve more detailed treatment. Before the advent of modern technology, geography and ecological zones were critical determinants of where and how people lived, moved and interacted. Boundaries such as we know them, delineated by modern states, did not exist, but boundaries there were, either natural or manmade, and in both cases they turn out to have been quite permeable.

Jag har avgränsat följande mellanavsnitt om Mongoliet till sträckan från sydligaste Bajkalsjön i Sibirien i norr och ner till nationsgränsen Mongoliet-Kina i söder, vilken här ligger mitt i Gobiöknen. Det gamla Mongoliet sträckte sig vidare genom den sedan länge kinesiska provinsen Inre Mongoliet, vars nedre gräns går i jämnhöjd med Gula flodens nordliga "loop" och resterna av alla gamla kinesiska murar, men mer om den delen i tredje berättelsen. På den karta som jag tills vidare har funnit, är järnvägen röd.

I Mongoliets huvudstad Ulan Bator bytte vi tåg vid ett tre dygns uppehåll med hotell och lokalt turistguidade bussutflykter i stan. En längre busstur ut på landsbygden utanför stan utgör huvuddelen av en egen sida del II:2 med namnet HusdjursSkötsel i Mongoliet (svart väg på kartan).

Det finns ganska dåligt med kartmaterial över Mongoliet som legat ganska inklämt i skuggan bakom de forna lydrikena Kina och Ryssland. Den karta jag visar fann jag i huvudstan, och den kan ge anledning till lite språkkommentarer. Mongolerna har en mycket gammal språkkultur med ett helt eget skriftspråk och ett bokstavsalfabete som skiljer sig helt från deras mäktiga grannars på alla sidor. Man kan se prov på skriften i torgbilden på Djingis Khan nedan, men den blir säkert opraktisk att på nytt börja använda officiellt, efter att den varit undertryckt under den sovjetryska perioden. Då användes det ryskan som officiellt språk och deras alfabete (kyrilliska) för stavning av alla mongoliska namn på människor och orter. Ryskan hänger fortfarande kvar även om det fanns en tydlig tendens mot engelskspråkig kultur i det modernaste utbudet.

Man har förmodligen översatt de ryskstavade namnen till latinskt alfabete i olika europaländer, så varje ort kan nu ha flera ganska olika namn på olika kartor utan att något av dom låter som det rätta mongoliska. I inre Mongoliet har orterna fått kinesklingande namnöversättningar - gränsstaden där vi bytte hjul hette på någon äldre karta för Erenhot, men har nu namnet Erlian. Provinshuvudstaden i Inre M. som vi passerade något tiotal mil ifrån heter Hohot vilket fortfarande klingar lite mongoliskt.

De två mongoliska orterna på kartan vid spåret stavas i latinsk översättning Ulaanbaatar och Sajnchand och dyker även upp i sin ryska form på några foton nedan.

Mongoliet Bajkalsjön

Kultuk Bajkalsjön

Vid Bajkalsjön Före Ulan Ude

Transsib Ulan Ude Ulan Ude Ulan Ude

Grete och Stig tvättar fönster Ulan Ude Efter Ulan Ude

Efter Ulan Ude Efter Ulan Ude

Naushki Gränspost Süch bataar

Morgon före Ulan Bataar Förort Ulan Bataar

Förort UB Kåkstad med tält Ulaan Bataar

Stationen i Ulan Bataar Gaz buss Bussinteriör Resebolaget Nomadic Journeys

Kläder Folkdräkt Folkdräkt Folkdräkter Folkdräkter

Gata med affärer Gata med affärer Nytt bostadsområde

Regeringsbyggnad Djingis Kahn

Västra torget Drakhuset

Tyr. bataar Vinterpalatset Kungliga sommarstugan

Vad som fascinerade mej var mongolernas stolthet och starka historiska känsla för sin nu snart tusenårige förfader Djingis Kahns bedrifter. En dinosaurie i regeringsbyggnaden på ena sidan av paradtorget betraktar här en äkta Tyrannosaurium (möjligen Tarbosaurium?) på den andra sidan, som i fjol återbördats till ursprunget av hans ättlingar via en auktionssite i USA. De senare khanernas palats låg omkring ett vanskött grästorg en bit därifrån. Kopparkittlarna vid det vita vinterpalatset hör till brandskyddet. Allt här är byggt av trämaterial med starkt eftersatt underhåll.

Klostret Buddas fötter Klostret Ghandan Khiid

Buddistmunkar Munkskolan Bönestund

efter Ulanbatar efter Ulanbatar

Vindkraftpark Sovjets armebas

Tjoirs Perrong Tjoir i Gobi Bygdegården

Lokbyte i Tjoir Från kolgruvan Ny gruva?

Gammal gruva Bensinstation?

Gobi Gobi gobikameler Gobikameler

Korridoren Kupemat Grete o Magnus Restaurangen

rest rest rest

Sista kvällen före Beijing på tåget gick alla till restaurangvagnen. Ett par timmar senare körde vi över Kinagränsen och spenderade fyra timmar i Erlian på hjulbyte från ryska bredspåret till normalspårvidd innan vi fortsatte genom den kinesiska provinsen inre Mongoliet.