EnergiSypunkter

Allt mänskligt liv bygger på att vi aktivt måste konsumera energi från vår närmiljö.

Vad inte alla tänker på, är att bara vi själva har förmågan att ta fram all denna energi och de byggstenar som behövs för olika önskade ändamål. Vi måste förvisso anlita många olika hjälpmotorer, men även dom har vi själva konstruerat, byggt eller fött upp som dragdjur och livsmedelsdjur, och det måste fortfarande finnas människors arbete i spetsen som styr varje hjälpinsats. Vi kan inte nyttja något av solenergin eller dess naturliga uttryck utan att ha någon form av ”motor” till hjälp.

Pröva att tänka så här!

Alla bokstavliga motorer utvecklar fysisk energi enligt den enkla formeln: effekt (styrka, förmåga) gånger arbetad tid. Tid är alltså lika mycket värt som styrka när man producerar någon form av energimängd.

Arbetsförmåga är den motoreffekt som vi och alla djur har i muskler och hjärna och som drivs med den energi som måste tillföras i form av tillverkad mat, skydd och komfort för att kroppen skall fungera under sin livstid.

Arbete(effekt) gånger tid blir enligt fysikens lagar en utvecklad bioenergimängd som i allt djurarbete ska användas för att producera och dra hem bränslet ”livsmedel till kroppens behov”.

Om man är bonde nånstans i vaärlden, har man dessutom skaffat sig hjälpmöjligheter (energikällor och anläggningar) för att producera så mycket bioenergi till försäljning, att man kan kan betala alla ”hjälpmotorers” kostnader och ändå ha pengar över (lön) för att köpa sin familjs behov av medmänniskornas arbetsresultat. Allt innehåller både fysisk effekt, arbetstid och hjälpenergier, och det kallas för levnadsstandard.

Vi kommer aldrig ifrån att den nödvändigaste arbetstiden som ingår i alla former av människans konsumtion är mänsklig och måste dessförinnan ha producerats av mig själv eller andra medmänniskor. Om jag vill köpa mer tid än jag själv producerat, så måste det ske med lånade pengar och/eller betalas med ett lägre pris än jag själv kräver för min arbetstid.

Tiden är dyrbar också ur den aspekten att hög standard nästan bara kan konsumeras när man inte arbetar utan har s k fri tid.

Den inbyggda energiförbrukning som finns i alla produkter och tjänster kommer från många olika källor. Människans och alla inblandade vilda och tama djurs arbetsinsatser tillför en mycket begränsad mängd bioenergi från sina kroppar, medan övriga använda hjälpmotorer tillför en energimix från hela den tillgängliga och av oss påverkade närmiljön.

Idisslarnas egna klimatpåverkande gasutsläpp kommer enbart från det uppätna fodrets växtmolekyler. Dessa består i huvudsak av kolhydrater i fibrer som inte vi enkelmagade toppredatorer kan smälta och som skulle ha ruttnat och förgasats i det naturliga kretsloppet även om de lämnats utanför djuret.

Nyttohusdjurens arbete minskar behovet av att sätta in extra hjälpenergi och mänskliga arbetsinsatsers klimatgasutsläpp när man producerar kött som alternativ till dyra proteinrika livsmedel.

Den allt överskuggande faktorn, makten, som startar och underhåller ett mänskligt samhällsbyggande, måste ändå vara ledarinsatsen. Den eller de som samordnar och sammanför nödvändiga arbetskrafter, energiråvaror och byggmaterial och upprätthåller kontakterna med hela den omgivning som ska svara för leveranserna. Några av instrumenten för detta är handel, valutasystem och psykologiska instrument i form av politiska och religiösa ideologier, som alla är svårkontrollerat storskaliga och gärna inbjuder till privat eller allmänt missbruk och korruption.

Ett aktuellt missbruk som vuxit fram under ett femtiotal år är synen på så kallade naturliga ekosystem och kopplingarna till bl a klimatfaktorer, jordbruksteknik och matvanor. Jag menar att en stor del av missriktad argumentering i dom här frågorna bygger på en central politisk reservation i tillämpningen av metoder för livscykelanalys på energiinsatser och kostnader för tillverkning av bioråvaror i allmänhet och matråvaror i synnerhet. Man har med oklara, eller egentligen utan argument uteslutit jordbrukets arbete och markanvändning ur analysen, som därmed blir omöjlig att nyttja på de sätt som nu sker.