• ByggVerksamhet

Inledning

I den följande berättelsen har jag utvidgat den allmänhistoriska beskrivning som finns under länkarna JordBruk #Odlandet i Kyrkås och MayaJordbruk med verkliga exempel från min närmaste omgivning. Jag har också gjort en liten fysisk/matematisk utredning under EnergiGraf .

Den kulturpåverkade marken i form av åkrar, ängar och slåttermarker i skogar, kärr och myrar är förutsättningen för att det skall bli en energiproduktion som kan försörja allt övrigt mänskligt samhällsbyggande med varor, tjänster och upplevelser. Med hjälp av några historiska dokument ska jag försöka belysa vilka stora värden och ansträngningar nere på gårdsnivå som under årens lopp har investerats i dessa ganska anonyma anläggningar. Dom har inte hittills ägnats någon nämnvärd uppmärksamhet av ekonomihistoriker och väldigt många betraktar idag detta som några slags "naturliga" resurser eller ekosystem, som man på något diffust sätt bara "hämtar" från naturen.

Visst är det så att solenergi med växtklorofyll som katalysator är den "naturliga" basprocessen i uppbyggnaden av all bioenergi i mat, djurfoder och allt bränsle inklusive kol och olja. Som kemisk process är den knappast märkvärdigare än motsatsen, den förbränning eller oxidation av energibärare som håller igång allt levande liv och alla bio- eller fossilenergidrivna maskiner som vi har till hjälp i alla former av varu- eller tjänsteproduktion till vår överlevnad. Fram till omkring 1850 skedde nästan all mänsklig verksamhet och samhällsbyggande med hjälp av människoproducerad bioenergi. Undantagen var då en del mekanisk vattenkraft och vindkraft från möllor och segel samt en del utnyttjad stenkol (fossil bioenergi).

All bioenergi från åker, äng och skog har i alla tider tagits fram av bönder, och eftersom det är massprodukter framtagna för att försörja en stor mängd konsumenter med livets nödtorft, så tycker jag att all lantbruksproduktion uppfyller kriterierna för industriell tillverkning. Att den sedan råkar vara utspridd över jordens hela landmassa och sällan eller aldrig samlad i städernas industriområden har enbart att göra med att just landareal är själva grunden och den begränsande faktorn för all bioenergiproduktion. Därför menar jag också att det som händer och har hänt i Kyrkås kan vara representativt för i stort sett vilken plats som helst på jordklotet. Skillnaderna man kan se mellan olika platser beror på anpassningar till lokalklimat, geologiska förutsättningar och dom begränsningar som sätts av politiska och marknadsmässiga skäl. Det sistnämda påverkar i sin tur ekonomi och investeringnivå som är helt avgörande för möjligheterna att driva livskraftiga produktionsföretag/gårdar.

Antalet historiska bönder i Kyrkås socken bör sedan ställas till att detta är en av de minsta av landskapet Jämtlands 50-tal socknar. Enligt nutida historiker hade Jämtland omkring 100 gårdar ungefär vid vikingatid. Under följande århundraden, då bl a påvens utsända var här och organiserade maktutövningen och sockenväsendet, växte ekonomin kraftigt fram till digerdöden på 1300talet då det fanns ca 1000 skattlagda gårdar i landskapet. Av flera skäl ödelades då ett ganska stort antal för att återhämta sig på 1500-talet och växa ut till en nivå på omkring 1700 skattlagda gårdar från slutet av 1600 och fram till laga skiftet vid mitten av 1800-talet.

Jämtland hör i sin tur till ett av nutida Sveriges minsta av 24 landskap ur folkmängds- och åkerarealsynpunkt, så här har totalt sett i Sverige funnits en oerhört stor ekonomisk verksamhet och energiproduktion under årens lopp bland de ganska anonyma gråa eller pittoreskt rödvita byggnationerna och ombesjungna öppna landskapen.

http://www.busvebacken.ath.cx/ByggVerksamhet?action=AttachFile&do=get&target=BNP+jbr.pdf innehåller lite sifferlekar kring jordbrukets roll i den svenska bruttonationalprodukten under de senaste 200 åren, den tid som man har kunnat få fram siffror på.

Till hjälp för bedömning av vad olika historiska investeringar har kostat i dagens penningvärde har jag hittat en OmräkningsFaktor som listar vad 1 kronas utbetalning något av åren mellan 1800 och 2000 är värt år 2000 enligt ett konsumentprisindex. (ex. en vara man fick betala 1 krona för år 1800 motsvarar 175 kr i dagens penningvärde). Från en andra indexserie kan man räkna fram att en(1) betalad mark under högkonjunkturen omkring år 1300 motsvarar 83000 kronors värde idag. En av gårdarna i Kyrkås bytte ägare för 16 sådan marker under medeltiden.

ByggVerksamhet

Under denna rubrik ska jag försöka rekapitulera vad jag har funnit av historiskt material från i första hand Kyrkås om husbyggande av olika slag under 1000 år. Där finns förändringar i hustyper, stil och hela gårdsbilder som genomgått olika trender under 1700, 1800 och 1900tal.

Det ovan nämnda Älvensböle vid Kyrkås gamla kyrka är nog ett av de äldsta kända spåren från Kyrkås tidigaste bebyggelse. Den finns inte idag utmärkt i terrängen, men av beskrivningarna tror jag mig kunna placera den vid eller strax ovanför Å i Åslägden på Googlekartan över Bringåsen-Lungre ovan. Där gjorde landsantikvarien Erik Festin en med moderna mått ganska ofullständig utgrävning omkring 1920 och fann bl a ett vikingahus som skulle kunna ha likheter med nedanstående rekonstruktion av vikingahus som gjorts vid Bäckedals folkhögskola i Sveg. Då för 1000 år sedan hade vad man hittills vet ännu inte knuttimringen införts i Sverige och gårdarna bestod antagligen av ett eller få stora flerfunktionshus som alltså kunde innehålla både bostad, verkstäder och fähus under samma tak. Den andra bilden nedan visar Bäckedals rekonstruktion av de äldsta kända liggtimrade husen med vidhängande kommentarer.

Vikingahuset är ett 10 m långt och 5,5 m brett hus med en förrådsdel och en bostadsdel. I bostadsdelen finns eldpall, bord och bänkar, väggfasta bänkar med 6 sovplatser samt en säng med förebild från Osebergsfyndet.

Huset är byggt i en treskeppig sidsulekonstruktion med fyra bärande bockar som är nedgrävda ca 1 m i marken. Väggarna har byggts i flera olika tekniker - stavverk, skiftesverk och klinat flätverk. Taket är lagt med virke (halvklovor) och flera lager näver. Arbetet har huvudsakligen utförts med handverktyg. T ex så har allt virke barkats för hand och kluvits för hand med yxa och kilar. Bilan har använts flitigt. Det tidigmedeltida huset är byggt i en tidstypisk knuttimringsteknik med rännknutar, trapetsformade syllar, lutande gåtar, oxhornsgluggar och har tak av näver och spräckta klovor. Rekonstruktionen är baserad dels på ett underlag författat av Peter Sjömar, dels på befintliga hus från medeltiden, bl a två uthus från 1300-talet i byn Äggen utanför Sveg.

Följande är en bild av ett av de äldsta tidsbestämda större trähusen i Jämtland, Boddas bönhus byggt 1291 i Bodsjö socken 4 - 5 mil söder om Östersund och inte så mycket längre från Kyrkås.

I och med att den här byggtekniken infördes, kom man att börja bygga ett hus för varje funktion. Varje hus blev mindre än förr, men antalet hus på gården steg med åren eftersom det var lätt att sätta upp ett nytt hus när nya behov uppstod. Dessutom var det enkelt att montera ner ett hus och flytta till en ny plats.

På Lungre 1:2 vid nya kyrkan står en av Kyrkås äldsta kvarvarande och tidsbestämda byggnad, ett s k ryttarhärbre. Ryttarhärbret är enligt inskription byggt 1639 och representerar ett för Jämtland unikt förhållande.

De så kallade ryttarhärbrena tillhörde rotebönderna och var knutna till de indelta hästjägarna, som i härbrena hade mobiliseringsförråd. Många härbren uppfördes specifikt för ändamålet, medan andra tidigare fungerat som vanliga härbren.

Vid gamla kyrkan står numera det här bostadshuset, vilket ursprungligen uppfördes på 1600talet på den s k rustmästargården (Lungre No 3). Huset brann på 1700talet och återuppbygdes i sin gamla form och kan ses på sin gamla plats på flygfotot från 1947. Det flyttades strax efteråt till Kyrkbyn som hembygdsgård tillsammans med några andra gamla uthus från olika delar av Kyrkås.

Följande kommer några tidsbestämda bilder av gårdshusens utveckling på Lungre 1:2.

Bilderna visar först Lungre 1:2 sett från kyrktornet på Jonas Hanssons tid år 1905. Då fanns fortfarande den ursprungliga mangårdsbyggnaden från gårdsdelningen på 1770-talet kvar. Den här gårdsdelen var den som bröts ut och finns inte med på kartan från 1765. Nästa boningshus med brutet tak är enligt inskription uppfört 1826. Det är av så kallad korsplanstyp och har välbevarad interiör, som konserverades till museum efter 1913 när den tidigare bonden och invånaren Per Jonsson dött. Ett likadant boningshus uppfördes året efter på¨den andra delen av Lungre No 1, bara 100 m norr om, på Lungre 1:3.

Bara ett par år efter 1905 gjorde Jonas Hansson med hästar ett husflytt av halva det äldsta boningsuset till platsen för uthuset som står mitt emot Per Jonssons bostad. Där bodde Jonas medan han uppförde den nya ljusa mangårdsbyggnaden i för den tiden typisk stil på den gamla platsen. Den byggnaden har nu renoverats med bibehållen stil av den senaste nytillträdde hemmansägaren, vilken har alla förutsättningar att vidareutveckla det stora skogsbruksintresse som funnits hos alla företrädarna på gården sedan skogsträden börjat bli intressanta som självständig produktionsgren för 150 år sedan.

Lungre är en välbevarad by med ålderdomlig karaktär.

Under 1800talet förekom det ett flertal byggruscher där man förutom det rutinmässiga byggandet på varje gård, även klarade av stora omvälvningar i den gemensamma byggstrukturen.

Omkring 1830 började laga skiftet i några av byarna vilket medförde en revolutionerande flyttning av en stor mängd byggnader samt att några hela gårdsbilder i varje by skulle flyttas kilometervis ibland. Staten lämnade ett visst bidrag, men en stor del av flyttkostnaden fick alla hemman i byn fördela sins emellan sig i form av kontantutlägg och dagsverken.

Vid slutet av 1830-talet bestämde man sig för att bygga en ny sockenkyrka. Den kom att uppföras i början av 40-talet nästan helt med socknens egna resurser, som i första hand ekonomiskt belastade socknens fåtal hemman. Dessutom vågade man sig på en nyligen uppfunnen och beskriven byggteknik vilket allt beskrivs under KyrkornaiKyrkås.

Omkring 1860 var det så dags igen, när man på nästan hälvten av alla hemman byggde stora stenlagårdar med samma gjuthusteknik tillämpats tidigare på kyrkan. Orginalritning och beskrivningar finns under KläppeLagårn. Resten av hemmanen fortsatte att timra sina stallar och fähus som vanligt. Detta verkar ha kulminerat på nytt mellan år 1900 och första världskriget när stora timrade lagårdar med släta knutar och rymligare höskulle växte upp på alla aktiva gårdar och även ersatte en stor del av de nu 50-åriga gjuthusen. Nu krävdes större utrymmen för den växande mjölkproduktionen, som blev möjlig när man kunde leverera mjölk till nya centrala mejerier i de växande närbelägna samhällena.

Det växande intresset och möjligheterna till leveransskogsbruk från 1850 medförde också gemensamma satsningar på både egen flottningskanal (misslyckad) och och ett modernt sågverk i centrala Kyrkås på 1870 och -80talet ( GilleråSågen ).

Följande brandförsäkringsbevis upptar beskrivning och värde på de tio viktigaste byggnaderna som hunnit uppföras under Busvebackens 14 första år fram till år 1869, samt värdet på de inventarier som ingick i byggnadsbeståndet.

Här kan noteras att bostadshusen innehåller ungefär 40 procent av byggnadsvärdet och det personliga inventariet ungefär lika mycket av det totala lösöret. Textilier inklusive olika skinnvaror upptar den största delen av personegendomen.