Brevsamling

Dessa brev är avskrifter av en del av den brevväxling som upphittats.

Nu i slutet av aug -06 har en till samling av drygt 80 brev skrivna från hemmet till Hans Andersson i Stockholm under perioden 1870 - 1883 kommit fram. Avsändare på de flesta breven är hustrun Brita men hon har haft sekreterare ("handbrefskrifvare") på de flesta eller alla breven - mestadels något av barnen. Här nedan följer breven efterhand i väntan på att hela samlingen blir utskriven och inordnad i register.

De här första breven är skrivna med en driven och säker handstil - med tanke på de hälsningar som framförs i Hans A:s svarbrev är det troligen grannen Anders Nilsson som varit sekreterare.

Då jag nu redan erhållit tvänne bref ifrån Dig, vill jag härigenom tacka derför. Igenom det förra fingo vi hugnande underrättelser om Din och dina kamraters lyckliga framkomst till hufvudstaden Stockholm och huru resan tillgått, och att Du jemte Gunnar hyrt Eder ett möblerat rum till boning invid Stortorget o.s.v. Det sednares innehåll är till en del af allvarsammare art, som verkade uti mig, fastän för andra omärkbar och snart öfvergående smärta, men hos flickorna bittra tårar med den äldres uttryck: "Far kan dö han, i Stockholm." Wi ha, kan tänka, sedan lugnat oss med förhoppning om Guds hjelp till Din helsa. Inga kärare meddelanden ifrån mig, lärer Dig gifvas än att vi alla lefva och åtnjuter vanlig helsa, och att det går lugnt och lyckligt uti och med hushållsbestyret. Just intet att berätta som är för Dig intresserande; men för att någonting säga så hade nu i Söndags kyrkoväktarvalet ändtligen för sig gått, så det utfallit så att Jon på Berget fått 6, Karl Bengtsson 7 och Anders Persson i Lungre 31 röster. En räf har sluppit för Dig ur ett jern i marknadsdagarna som något blödt, och som Sven efterspanade men förgäfves. War nu k. man helsad hjertligen ifrån mig och våra barn - jemte anförvanter och vänner.

Jag finner att Du ej erhållit det bref And. Joh. skref, der han omtalte att 650 stockar då voro framme. Nu är denna afverkning eller kanske rättare sagdt, körsel slut med inalles 850 tim. Tumningen säges skola försiggå nästa vecka. Jag vet icke; men förmodligen fås då också något pengar på virket. Ehuru Du, min älskade man, genom Telegrammet är i vetskap om min barnsbörd blir Du väl ej otålig öfver att jag något omständligare skrifver härom. På qvällen den 18de helt oförmodadt öppnades lifvet, men ej vidare. Då vi visste att Sara i Lith var sjuk, måste vi låta hemta en barnmorska från Östersund. Då intet låg i oordning så väntades med tålamod under lindriga smärtor tills på Söndagsmorgonen förlossningens timme slog. Då sedan gossen måste resa till Lungre, efter här var messa, för att få döppas. Barnmorskan hemskjutsades om måndag af Sven, hvarvid telegraferades. Nu får jag nyttja Frälsarens ord: "När qvinnan föder barn, hafver hon sorg; men sedan hon födt barnet, kommer hon sin bedröfvelse intet ihog; ty hon gläds att (?) är född i verlden". Jag får glädjas äfven öfver min, såsom det synes och kännes, snart återvinnande helsa och gossens, öfver god betjening, hvartill barnen med lydigt sinne icke litet bidraga. Att min k. man ej hitintills sliter så ondt veta vi ej kommer af egen maklighet och är väl ej heller afundsvärd. Och att synes gå sakta innan det kommer i gång, kan gifva hopp om en saktare mognad, som är bättre än brå. Jämte det Du nu någorlunda väl vet hur jag mår, får jag afgifva kära helsningar från barnen, tjenare, wänner och anförvanter, och särskildt ifrån brefskrifvaren som tackar för kärliga helsningar. Att Du måtte få ha fortfarande helsa och trefnad der i Stockholm och dermed äfven få hemkomma till oss dina kära, önskar af allt hjärta Din Brita Jonsdotter

P:S. Pappa helsas dock särskildt ifrån lilla L.P. gm Mamma. Snö förenad med köld ha vi från Söndagsmmorgonen och till Tisdagsafton i denna vecka, haft tillräckligt.