Nu(nov 2006)har jag och Lena just återkommit från en tur till Seattle i Amerika, där vi hälsat på hos Norma som är barnbarnsbarn till Hans Andersson
Där fick vi tillfälle att läsa en rik samling Sverige-Amerikabrev som berättade om hur Amerikafebern drabbat folket från Busvebacken under första halvan av 1900-talet och så småningom resulterat i en liten koloni av släktingar på den amerikanska västkusten. Breven från hemmavarande släktingar innehöll mycket rapporter om stort och smått som hände med dem och övriga släktingar och bekanta i Kyrkås med omnejd, samt vittnade också om konflikten mellan att utvandra eller stanna kvar. I just det här fallet handlade nog utvandringen mer eller mindre om ren "feber" än om att försörjningsmöjligheterna här i Kyrkås skulle vara speciellt dåliga. Utresorna skedde visserligen under oroliga tider och depression, men det var väl inget som talade för att utsikterna var så mycket bättre i den vägen på andra sidan atlanten heller. Jag ska här redovisa några exempel på brev och dagboksanteckningar men först lite förhistoria. Äventyren börjar med Hans Anderssons och Britas son,Hans Hansson,född 1861 Han växte liksom sina syskon upp till ganska mogen ålder hemma på Backen och redovisas t ex som hemmavarande son i Hans A:s och Britas hushåll vid folkräkningen år 1890. Vid ett arvsskifte 1887 i samband med att älste sonen Ante övertog jordbruksfastigheten fick brodern Hans en mindre avstyckad "torplägenhet" om 35 ha vid skolan som del av sin arvslott. I samma veva köpte Jonas fastigheten Lungre No 1 av sin ogifte morbror Per Jonsson och äldsta systern Anna var redan gift med en bonde, Per Eriksson med hemmanet som numera kallas Bygdegården i Bringåsen. De två yngsta, Brita och Lars Petter hamnade genom giftermål senare på hemman i Lungre resp. Singsjön.
Det såg ut att dröja innan Hans byggde på och tillträdde sitt torp och under en tid på 1890-talet verkade han som s k resepredikant för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Först år 1900, 39 år gammal, gifte han sig med blott 18-åriga Karin Jacobsdotter från Äggen i Undersåker och paret bosatte sig på torpet. Här föddes så sönerna Josef, 1902 och Martin, 1905. År 1911 for Hans ensam till USA och rekognoserade(?) i två år innan han återvände, för att igen med hela familjen år 1914, strax före första världskrigets utbrott resa tillbaka, en resa som målande beskrivs i följande sammanställning av Karin Hanssons dagboksanteckningar.
Resebeskrivning
Pingstdagen 1914 avreste undertecknad med make och barn till Amerika. Kl 3 e.m. lämnade vi det kära hemmet i Kyrkås där vi arbetat och glatts, hoppats och trott i 14 år i med- och motgång. Steg så på tåget i Östersund kl. 6.30 e.m. och anlände till Stockholm kl. 8 f.m. Där fick vi två timmar på oss att bese staden.
10.20 f.m. lämnade vi Stockholm och fingo då se något av det sköna Sverige. Södermanland och Östergötland voro mycket vackra. Präktiga jordbruk, stiligt byggt. I Småland bllev det sämre. Naturen där liknade i någon mån Jemtland. Små dåliga stugor och sten på sten. I Skåne var det annorlunda. Stora fält i yppig gränska med leende gårdar här och där och en hel massa väderkvarnar.
Till Malmö anlände vi kl. 9.30 e.m., besökte där Cunardliniens kontor och blev visade till dess hotell. Där var snyggt och trevligt. Vår vistelse i Malmö räckte blott till kl. 2 den 2 Juni. Å Båten medföljde ett sällskap boyscouts som spelade flera låtar å horn. lResan från Malmö till Köpenhamn varade blott några timmar i härligt väder. Så sågo vi fosterjorden för sista gången.
I Köpenhamn blevo vi mycket väl mottagna. Goda bäddar och god mat och vänliga människor. Vi voro ute där och besågo staden. Kungens slott var härjat av eldsvåda för några år sedan och stod nu under restauration. Mitt framför slottet stod en bildstod av Fredrik VII. Köpenhamn verkade svart och smutsigt. Så tillbringade vi natten i Köpenhamn och följde med tåg genom Danmark den 3 juni med början kl. 10 fm. Detta land är idel slättland med mycket väl skötta jordbruk, som denna tid på året prunkade i yppig grönska. Vad boningshusen beträffar voro de av primitiv beskaffenhet. Ett och annat tegelhus sågo vi dock, annars voro uthusen mycket eländiga och belagda med halmtak. kVad som mest tilldrog sig uppmärksamheten var de välskötta trädgårdarna. Endast här och där skymtade en kyrka. Danskarna tycks ej vara mycket religiösa av sig. Danmark synes vara idel jordbrukslan med tegar skilda genom lövträdsplanteringar. dIntressant var det då tåget gick in på färjan och vi tåg passerade Stora och Lilla Bält.
Till Esbjerg anlände vi 4.22 e.m. Där synades vi i ögon och händer av en doktor och så fick vi spatsera in på båten. Som vi hela tiden från Malmö till Newyork åkte andra klass så hade vi det kungligt. Det första vi gjorde på båten var att spisa en fin middag bestående av buljong med sparris, kalvstek med legymer och potatis samt vaniljkräm. Så fort vi spisat var det att krypa till kojs på grund av sjögång. Vi undgingo dock sjösjukan den gången.
Den 4 juni på kvällen anlände vi till England, Harwich. Vi stannade å båten över natten och lämnade båten den 5 juni kl. 7 f.m. Där förtullades våra varor. Vi gingo fria genom tullen. Så började en 10 timmars resa genom det sköna England. Här fingo vi dock nöja oss med 3:dje klass, emedan i England ej finns annat än 1:sta och 3:dje klass. I alla fall hade vi stoppade soffor och gott rum. Men o, hur de körde!