Nu(nov 2006)har jag och Lena just återkommit från en tur till Seattle i Amerika, där vi hälsat på hos Norma som är barnbarnsbarn till Hans Andersson
Där fick vi tillfälle att läsa en rik samling Sverige-Amerikabrev som berättade om hur Amerikafebern drabbat folket från Busvebacken under första halvan av 1900-talet och så småningom resulterat i en liten koloni av släktingar på den amerikanska västkusten. Breven från hemmavarande släktingar innehöll mycket rapporter om stort och smått som hände med dem och övriga släktingar och bekanta i Kyrkås med omnejd, samt vittnade också om konflikten mellan att utvandra eller stanna kvar. I just det här fallet handlade nog utvandringen mer eller mindre om ren "feber" än om att försörjningsmöjligheterna här i Kyrkås skulle vara speciellt dåliga. Utresorna skedde visserligen under oroliga tider och depression, men det var väl inget som talade för att utsikterna var så mycket bättre i den vägen på andra sidan atlanten heller. Jag ska här redovisa några exempel på brev och dagboksanteckningar men först lite förhistoria.
Äventyren börjar med Hans Anderssons och Britas son,Hans Hansson,född 1861 Han växte liksom sina syskon upp till ganska mogen ålder hemma på Backen och redovisas t ex som hemmavarande son i Hans A:s och Britas hushåll vid folkräkningen år 1890. Vid ett arvsskifte 1887 i samband med att älste sonen Ante övertog jordbruksfastigheten fick brodern Hans en mindre avstyckad "torplägenhet" om 35 ha vid skolan som del av sin arvslott. I samma veva köpte Jonas fastigheten Lungre No 1 av sin ogifte morbror Per Jonsson och äldsta systern Anna var redan gift med en bonde, Per Eriksson med hemmanet som numera kallas Bygdegården i Bringåsen. De två yngsta, Brita och Lars Petter hamnade genom giftermål senare på hemman i Lungre resp. Singsjön.
Det såg ut att dröja innan ans