Skillnader mellan versionerna 37 och 38
Version 37 vid datum 2006-11-17 22:18:22
Storlek: 42277
Editor: JanNilsson
Kommentar:
Version 38 vid datum 2006-11-18 23:30:42
Storlek: 43335
Editor: JanNilsson
Kommentar:
Raderingar markeras som den här. Bidrag är markerade som den här.
Linje 21: Linje 21:
''År 1911 for Hans ensam till USA och rekognoserade(?) i två år innan han återvände, för att igen med hela familjen år 1914, strax före första världskrigets utbrott resa tillbaka, en resa som målande beskrivs i följande sammanställning av Karin Hanssons dagboksanteckningar.'' ''Därefter följer ett utdrag om resan ur en liten bok som Hans skrivit om sina erfarenheter från Amerikaresorna, "I Amerika vid världskriget".'' ''År 1911 for Hans ensam till USA och rekognoserade(?) i två år innan han återvände i april 1913, för att igen med hela familjen i juni år 1914, strax före första världskrigets utbrott resa tillbaka, en resa som målande beskrivs i följande sammanställning av Karin Hanssons dagboksanteckningar.'' ''Därefter följer ett utdrag om Avresan ur en liten bok som Hans skrivit om sina erfarenheter från Amerikaresorna, "I Amerika vid världskriget - Kulturbilder och reflexioner av H.Hansson" utgiven 1930.''
Linje 100: Linje 100:
Hungerkänslan grep resndeskaran. - Vid hyggligt väder tar en vargaptit fatt människorna på havet. - För nämnda smärta fanns säker bot. Ty innandömet av vårt framrusande jättevidunder ägde ett överflödande förråd av goda matvaror. Ångarens kockar hade varit punktliga. Klockan ringde till middag. "The kind of people I like, Hungerkänslan grep resndeskaran. - Vid hyggligt väder tar en vargaptit fatt människorna på havet. - För nämnda smärta fanns säker bot. Ty innandömet av vårt framrusande jättevidunder ägde ett överflödande förråd av goda matvaror. Ångarens kockar hade varit punktliga. Klockan ringde till middag. "The kind of people I like," den sortens folk jag tycker om, såsom en av båtens tjänstemän uttryckte sig om skandinaverna, skulle få äran dela bord med engelsmän. Ty "the swedishman is good," svensken är bra, som en engelsman sade, och just därför hedern åt svenskarna.
Men "svartingarna," det är sydeuropeerna eller andra, som kommit från mindre kuturanstrukna folk, inordnades bland sina likar.
Linje 268: Linje 269:
''Ett till brev från Jonas Hansson i Lungre.'' ''Apropå nämnda Karin på Backen så skrev Hans i ett brev i april 1931 - "Karin på Backen har en fästman, en son till arrendatorn hos Lithander i Lit." '' ''Ett till brev från Jonas Hansson i Lungre, och ett från L P Hansander.'' ''Apropå nämnda Karin på Backen så skrev Hans i ett brev i april 1931 - "Karin på Backen har en fästman, en son till arrendatorn hos Lithander i Lit." ''
Linje 286: Linje 287:

                            Singsjön den 12te Nov. 1934

  Bästa Josef och Maja!

Efter flera års tystnad har jag fattat beslut att sända en hälsning för att få veta om mina två på sin tid sända brev till Eder kommit fram eller om de aldrig nått bestämmelseorten eller adressaten.
Jafg förstår mycket väl, att no genom brev från föräldrar och syskon få vetskap om det som händer och sker i födelsebygden, men då ni nu är långt borta är det alltid ett nöje att få veta vad som häbder även bland bekanta och släktingar utomkring.

Nu(nov 2006)har jag och Lena just återkommit från en tur till Seattle i Amerika, där vi hälsat på hos Norma som är barnbarnsbarn till Hans Andersson

Där fick vi tillfälle att läsa en rik samling Sverige-Amerikabrev som berättade om hur Amerikafebern drabbat folket från Busvebacken under första halvan av 1900-talet och så småningom resulterat i en liten koloni av släktingar på den amerikanska västkusten. Breven från hemmavarande släktingar innehöll mycket rapporter om stort och smått som hände med dem och övriga släktingar och bekanta i Kyrkås med omnejd, samt vittnade också om konflikten mellan att utvandra eller stanna kvar. I just det här fallet handlade nog utvandringen mer eller mindre om ren "feber" än om att försörjningsmöjligheterna här i Kyrkås skulle vara speciellt dåliga. Utresorna skedde visserligen under oroliga tider och depression, men det var väl inget som talade för att utsikterna var så mycket bättre i den vägen på andra sidan atlanten heller. Jag ska här redovisa några exempel på brev och dagboksanteckningar men först lite förhistoria.

TableOfContents

Amerikafeber

Förhistoria

Äventyren börjar med Hans Anderssons och Britas son,Hans Hansson,född 1861 Han växte liksom sina syskon upp till ganska mogen ålder hemma på Backen och redovisas t ex som hemmavarande son i Hans A:s och Britas hushåll vid folkräkningen år 1890. Vid ett arvsskifte 1887 i samband med att älste sonen Ante övertog jordbruksfastigheten fick brodern Hans en mindre avstyckad "torplägenhet" om 35 tunnland vid skolan som del av sin arvslott. I samma veva köpte brodern Jonas fastigheten Lungre No 1 av sin ogifte morbror Per Jonsson och äldsta systern Anna var redan gift med en bonde, Per Eriksson med hemmanet som numera kallas Bygdegården i Bringåsen. De två yngsta, Brita och Lars Petter hamnade genom giftermål senare på hemman i Lungre resp. Singsjön.

Det såg ut att dröja innan Hans byggde på och tillträdde sitt torp och under en tid på 1890-talet verkade han som s k resepredikant för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Först år 1900, 39 år gammal, gifte han sig med 18-åriga Karin Jacobsdotter från Äggen i Undersåker och paret bosatte sig på torpet. Här föddes så sönerna Josef, 1902 och Martin, 1905.

År 1911

År 1911 for Hans ensam till USA och rekognoserade(?) i två år innan han återvände i april 1913, för att igen med hela familjen i juni år 1914, strax före första världskrigets utbrott resa tillbaka, en resa som målande beskrivs i följande sammanställning av Karin Hanssons dagboksanteckningar. Därefter följer ett utdrag om Avresan ur en liten bok som Hans skrivit om sina erfarenheter från Amerikaresorna, "I Amerika vid världskriget - Kulturbilder och reflexioner av H.Hansson" utgiven 1930.

År 1914

Bara några veckor före avresan till Amerika befann sig Karin i Stockholm på ett längre sjukhusbesök då hon skrev följande brev adresserat till sonen Josef.

  • Stockholm 14 April 1914

Min kära älskade Josef! Frid genom Jesus! Tusen tack för båda dina brev. Det som du skref den 5 april har jag först i dag erhållit. Det blef returnerat från hotellet till Sofiah. på torsdag i förra veckan sedan skrev Sofiah. felaktig adress och nu i dag då jag var dit och blev omlagd så fick jag äntligen upplysning om att jag skulle söka breven i Postkontoret Linneg. 9-11 Reklamationsbyrån och mycket riktigt där fans dom, ett från Er och ett från Olga Andersson. Jag tror Ni bli snälla medan mamma är borta. Tack skall du ha för du talar om så mycket för mig. Men du säger ingenting om hur det skall gå nu när ej Stina är hos Er. Det vill jag naturligtvis höra. Stackars barn som vänta mamma varje dag. Ni får sluta upp med att vänta nu ty jag blir nog borta minst en månad till då kan Ni börja vänta.

Du vill höra litet från Stockh. I dag läste jag å Sofiah. på väggen där, att kungen sovit 10 timmar i natt temperatur 37 Puls 59 tillfrisknandet fortskrider. Widare såg jag nu då jag var efter breven, en blomrabatt med vita och gula blommor i april månad. I går plockade barnen här blåsippor ute på Saltsjöbaden. På Nordiska museet har jag sett mycket märkvärdigt. Gubbar och gummor från olika landskap fullt klädda och i naturlig storlek. Men roligt nog så hade de alla samma ansiktsform och min, de voro nog gutna i samma form. På livrustkammaren såg jag Gustaf Andra Adolfs häst, uppstoppad och alldeles naturlig, så sågsäven där de skjortor och strumpor som den store hjältekonungen bar då han föll. De äro alldeles nerblodade. Å Nationalmuseet har jag sett konstverk av stora konstnärer. Bilder uthuggna i marmor Carl XIV Johan sittande på sin häst, Gustaf II Adolf, Gustaf III m.m. En moder som ger di åt sitt lilla barn och mycket mer, allt i vit marmor.

Jag vill bra gärna se slottet också men ännu måste jag vara försiktig. Jag är dock rätt bra nu. Har i dag stickat litet på min strumpa. Nu skall du vara riktigt förståndig och snäll. Bed pappa att han hjälper er så Ni får tvätta hela kroppen. Då Ni smutsat ner de kalsonger som äro i pappas låda, så kan du gå upp i skrubben och ta de randiga bomullsbyxorna som Ni då använder. Se till så pappa ger er bra med mat. Ät havregrynsgröt om ej annat. Det få vi här varje morgon. Tack för den berättelse du sände mig den var mycket god. Hälsa Martin att han skall få brev nästa gång. I Martins brev sänder jag en rolig gubbe. Se efter katten och killingarna. Ni må göra litet ost så Ni får till något messmör. Hälsa Stina och alla grannarna samt Farmor. Adjö med dig nu Från din älskande

  • Mamma

Resebeskrivning

Pingstdagen 1914 avreste undertecknad med make och barn till Amerika. Kl 3 e.m. lämnade vi det kära hemmet i Kyrkås där vi arbetat och glatts, hoppats och trott i 14 år i med- och motgång. Steg så på tåget i Östersund kl. 6.30 e.m. och anlände till Stockholm kl. 8 f.m. Där fick vi två timmar på oss att bese staden.

10.20 f.m. lämnade vi Stockholm och fingo då se något av det sköna Sverige. Södermanland och Östergötland voro mycket vackra. Präktiga jordbruk, stiligt byggt. I Småland bllev det sämre. Naturen där liknade i någon mån Jemtland. Små dåliga stugor och sten på sten. I Skåne var det annorlunda. Stora fält i yppig gränska med leende gårdar här och där och en hel massa väderkvarnar.

Till Malmö anlände vi kl. 9.30 e.m., besökte där Cunardliniens kontor och blev visade till dess hotell. Där var snyggt och trevligt. Vår vistelse i Malmö räckte blott till kl. 2 den 2 Juni. Å Båten medföljde ett sällskap boyscouts som spelade flera låtar å horn. lResan från Malmö till Köpenhamn varade blott några timmar i härligt väder. Så sågo vi fosterjorden för sista gången.

I Köpenhamn blevo vi mycket väl mottagna. Goda bäddar och god mat och vänliga människor. Vi voro ute där och besågo staden. Kungens slott var härjat av eldsvåda för några år sedan och stod nu under restauration. Mitt framför slottet stod en bildstod av Fredrik VII. Köpenhamn verkade svart och smutsigt. Så tillbringade vi natten i Köpenhamn och följde med tåg genom Danmark den 3 juni med början kl. 10 fm. Detta land är idel slättland med mycket väl skötta jordbruk, som denna tid på året prunkade i yppig grönska. Vad boningshusen beträffar voro de av primitiv beskaffenhet. Ett och annat tegelhus sågo vi dock, annars voro uthusen mycket eländiga och belagda med halmtak. kVad som mest tilldrog sig uppmärksamheten var de välskötta trädgårdarna. Endast här och där skymtade en kyrka. Danskarna tycks ej vara mycket religiösa av sig. Danmark synes vara idel jordbrukslan med tegar skilda genom lövträdsplanteringar. dIntressant var det då tåget gick in på färjan och vi tåg passerade Stora och Lilla Bält.

Till Esbjerg anlände vi 4.22 e.m. Där synades vi i ögon och händer av en doktor och så fick vi spatsera in på båten. Som vi hela tiden från Malmö till Newyork åkte andra klass så hade vi det kungligt. Det första vi gjorde på båten var att spisa en fin middag bestående av buljong med sparris, kalvstek med legymer och potatis samt vaniljkräm. Så fort vi spisat var det att krypa till kojs på grund av sjögång. Vi undgingo dock sjösjukan den gången.

Den 4 juni på kvällen anlände vi till England, Harwich. Vi stannade å båten över natten och lämnade båten den 5 juni kl. 7 f.m. Där förtullades våra varor. Vi gingo fria genom tullen. Så började en 10 timmars resa genom det sköna England. Här fingo vi dock nöja oss med 3:dje klass, emedan i England ej finns annat än 1:sta och 3:dje klass. I alla fall hade vi stoppade soffor och gott rum. Men o, hur de körde!

England är mycket före Sverige i jordbruksväg. de hade redan skördat grönfodret och alla sädesslag stod i sitt flor. Rågen hade skjutit ax. Här användes även lövhäckar i stället för stängsel. Detta ger åt landet ett mycket vackert utseende. Så har landet ett mycket omfattande kanalsystem. Vid varje liten gård flöt en liten kanals vatten fram. Nästan alla slags buskar buro blommor. Med bostäderna var det sämre. Visserligen voro husen i allmänhet av tegel med tegel- eller skiffertak, men även sämre och med halmtak. Både de stora och små husen voro rökiga samt föga inbjudande. En riktig ladugård såg vi ej å hela sträckan genom England. Troligen ha de kreaturen ute hela året om. Gång efter annan foro vi genom fabrikssamhällen, som liknade städer, men o så rökigt och otrevligt. Än åkte vi över en järnväg, än inunder. England är verkligen rikt på järnväg.

Till Liverpool anlände vi på aftonen den 5 juni. Vi hämtades i droska och åkte till hotellet där vi anvisades rum och bjöds på mat. Där eldade de med kol i öppen spis. Vi spelade pianino och sjöng, åt och drack samt sov gott under natten fast rummet var otrevligt, mörkt, unket och svart. Överallt skulle de ha drickspengar. Liverpool är en ovanligt smutsig stad. Vi sågo människor förskräckligt trasiga och smutsiga. Mödrar som knappast skylde sin kropp, med barn vid bröstet inlindade i en trasa. I Liverpool besökte vi Svenska sjömanskyrkan, där pastor Petri predikade. Vi sjöngo först Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara osv., så n:o 4 i Sionstoner efter predikan: Herren signe du och råde.

På morgonen den 6 juni var vår vistelse i Liverpool slut och kl. 2 e.m. åkte vi i droska ner till kajen och gingo ombord å Mauretania. Båten behövde hela aftonen för att komma ut ut hamnen, men när det bar iväg så gick det med en hastighet av 4½ mil i timmen. Aftonen och natten var skön men på söndagen blåste en frisk bris och vi måste hålla oss i säng hela dagen, utom far som besökte gudstjänsten å 1:sta klassens salong. På Måndagen var det härligaste väder man kan tänka sig. Vi tillbringade hela dagen på översta däck.

Livet ombord är mycket omväxlande. Orkestern musicerar två gånger om dagen. Vi spisar tre gånger samt dricker buljong med biskvi kl. 11 f.m. Te 4 e.m. hytten är fin med elektriskt ljus och alla bekvämligheter, oklanderligt vita filtar och ombyte på handdukar var dag. Bordet är dukat med vita dukar och servetter samt prytt med friska rosor var dag. Maten var förstklassig. Badrum finns för den som vill ta sig ett bad.

På tisdag hade vi något blåst på morgon, så en del blevo sjuka igen, men vi hade glädjen må bra. På måndag var vi uppe på däck och iakttog solnedgången. På Onsdag var även gott väder, men med något blåst. Jag kände mig olustig hela dagen. Far och barnen mådde bra.

Ombord hade vi ett ungt par från Belgien som ej fått gifta sig i sitt eget land emedan hon var för ung enligt deras lag. De försökte gifta sig i Liverpool, men de tyckte det det blev för dyrt. De resa dock som gifta i samma hytt, så det skall bli intressant att se om de få landstiga i Amerika. Det är nämligen mycket strängt i sådana fall.

Livet ombord går lustigt till. Här är sport av alla slag, skämt och glam. Onsdag afton var konsert anordnad i stora matsalen till förmån för fattiga barn i Liverpool och Newyork. Torsdag hade vi även vackert väder.

Fredag morgon den 12 juni kl. 5.30 voro vi framme i Newyork. Härliga grönskande stränder. Ett stort kyrktorn reser sin spira mot skyn och på en liten holme i havet tronar Frihetsstatyn. Nu sitta vi i dockan och vänta på att få våra saker förtullade. Här är ett myllrande liv. Vi få vänta till kl. 5.40 e.m. innan vi få lämna Newyork. Gå då till Chicago, byta tåg där. Från hamnen åkte vi i droska till Svenska Lutherska emigranthemmet där vi spisa middag som kostar en daler för 4 personer. O, vad här är varmt, 25-30 grader. Skjutsen från dockan och till Emigranthemmet kostade 1,50 daler.

Vi lämnade Newyork kl. 6 e.m. på fredag afton. Så fort vi lämnade centralen voro vi plötsligt ute på landet. Vi sågo vetefält och majsfält. Yppig vegetation även här. Amerika är nog bättre än mången tror. Under vår resa från Newyork till Chicago sågo vi många vackra hem och välskötta jordbruk. Vår uppmärksamhet fästes vid de stora fruktträdgårdarna vid de små hemmen, samt vattenturbiner som de använda att driva upp vatten i en stor cistern och sedan tryckes det därifrån in i kök och uthus. Vattenbehållarna voro byggda i rund form högt ovan jorden. Roligt var att se hästar, kor och får vada i gräset som gick dem till knäna, jag tycker de skulle äta ihjäl sig. Husen äro byggda av tegel i allmänhet, men även dåliga brädhus finnas. I Canada var det nog sämst. Vi bytte tåg i en stad som hette Detroit.

Kl 10 e.m. den 13 juni anlände vi till Chicago. Borde nämna att å tåget hade vi gott rum, men tågresan är bra mycket tröttsammare än båt. När man åkt ett dygn å tåg så är man glad att få stanna och vila sig. Då vi anlände till Chicago åkte vi i omnibuss till Nordvästerns station där vi komma att stiga på tåget som för oss till Iron River. En neger tog emot oss. Han var mycket snygg och artig. Förde oss in i stationshuset, som badade i ljus och var det stiligaste jag sett hittills. Jag kan ej beskriva nöjaktigt hur det såg ut, men det var byggt av marmor, invärtes mycket högt i taket och väldigt imponerande. Kostar ock 20 miljoner daler. Där fick kvinnor och barn vila över natten om de så ville, gratis. Männen fingo vila i stora väntsalar med gungstolar och divaner, mycket rent, snyggt och inbjudande. som vi måste vänta till aftonen den 14:de så måste vi gå till hotell. Fick ett snyggt rum med två stora bäddar. På morron badade vi i badrummet strax bredvid vårt rum. Mat köpte vi i samma hus för skäligt pris. Chicago är mycket trevligare än jag kunnat föreställa mig.

På aftonen den 14:de juni lämnade vi Chicago 9.50 e.m. Vi åkte en lång sträcka genom staden. Den är vackert upplyst. Flera planteringar skymtade förbi med vackra gräsmattor. Natten blev lång emedan vi fingo sitta hela natten. Landet uppåt Michigan är ej så yppigt som längre ner åt landet.

På morgonen den 15 klockan 10.45 f.m. voro vi framme i Iron River. Farmar Eriksson var emot oss till stationen och vi fick åka upp till hans farm där vi blevo väl mottagna och förplägades med mat och kaffe. Här är något likt Undersåker. Backar och dalar. En liten sjö ligger strax intill. Yppiga lövräd prunka i sin fägring och gräset växer alldeles vilt på odlad mark. Hos farmaren bodde vi första dagarna, sedan har vi hyrt oss en våning på två rum och kök strax intill. Värden är svensk.

Detta vare nu i korta drag något av vad jag uppfattat under vår resa till Amerika. Vill då till sist tillägga att här är samma himmel, samma Gud och Far som hemma. Solen skiner lika klart och skymmes av moln ibland alldeles som i Sverige.

  • Karin H.

Avresan.

Nere vid kajen väntades Mauretanias snara avgång. Cunardhotellets betjänter återvände belåtna hem till sitt, sedan de erhållit de sedvanliga drickspengarna, engelska silverslantar. Vi stegade den branta landgången och kommo upp på jätteångarens högt belägna andra klass däck. Där mötte en skara av ångarens tjänstfärdiga varelser. Och efter en hastig kontroll av biljetterna ledsagades vi med brådskande fart till vederbörlig hytt. Närmare två tusental resande, de flesta av dem emigranter, samlades ombord och placerades i olika våningar. Trängsel förekom likväl icke. Dock som undantag därifrån torde böra räknas tredje klassens däck, varest ett större antal sittplatser varit önskvärda.

Mauretanias fyra stora skorstenar utspydde svart stenkolsrök. Landgångarna togos bort. Maskinerna arbetade. Vårt flytande jättehotell om 800 fots längd började sakta röra sig. Detta verkade som en given signal för de sista avskedshälsningarna mellan de avresande och kvarblivna. Några bland dem fällde därvid tårar. Till dem, som ej tycktes berörda av någon skilsmässans smärta, hörde bland andra sådana passagerare, vilka skolkat från sin värnpliktstjänstgöring i Europa och längtade till friheten i väster, ävenså de politiskt känsliga personer, som till följe av de gamla landens militaristiska och krigshotande ställning erforo en viss lättnad i att få vända Europa ryggen.

En så stor båtlast av människor från olika nationaliteter förefaller den vid sådant sällskap oerfarne att vara en egendomlig blandning. Men anpassningsförmågan försummar ej att göra sig gällande, utjämna och närma. Gulingar, kineser, om än här representerad av endast några få individer, uppträda ju lika gentlemannamässigt som de vite männen. De befinna sig sida vid sida. Fortskaffningsmedlet över havet ha de gemensamt. Målet är i många fall lika; Amerika, arbete, affärer o. s. v. Helt oförmodat upptäcker man sig själv redan vara inne i sammanmalningen för den stora demokratien i västern.

Ångaren gick nära förbi "den gröna ön," Irland, varest dock icke någon grönska, utan fastmer det solbelysta, blåfärgade havsvattnet ägde större lockelseförmåga att tilldraga sig blickarna. Mest fängslades uppmärksamheten av öns i havet tvärstupande klippor, som enligt en gammal författare "växt upp av havet." Om också icke tillkomna på det sättet, kantade i alla fall en lång sträcka av kusten såsom ämnade till ett orubbligt värn emot havets vågor och vad annat ont, som månde anfalla utifrån.

Hungerkänslan grep resndeskaran. - Vid hyggligt väder tar en vargaptit fatt människorna på havet. - För nämnda smärta fanns säker bot. Ty innandömet av vårt framrusande jättevidunder ägde ett överflödande förråd av goda matvaror. Ångarens kockar hade varit punktliga. Klockan ringde till middag. "The kind of people I like," den sortens folk jag tycker om, såsom en av båtens tjänstemän uttryckte sig om skandinaverna, skulle få äran dela bord med engelsmän. Ty "the swedishman is good," svensken är bra, som en engelsman sade, och just därför hedern åt svenskarna. Men "svartingarna," det är sydeuropeerna eller andra, som kommit från mindre kuturanstrukna folk, inordnades bland sina likar.


År 1915

Här ett litet brev från Martins jämnåriga kusin Karin Hansson på Backen. Årtal saknas men det bör var ungefär 1915 när Karin är 9 år.

  • Bringåsen den 5 December
  • Kusin Martin

Tack för kortet. Jag kände ej igen er strax för ni har blivit så stora. Jag har skrivit flera gånger men det har ej blivit skickat. Går nu i Kläppe på skolan och det är roligt. Erik skall börja efter jul han för då blir den i Lungre. Men vi skall vara i Kläppe 5 veckor efter jul också. Jag bor hos Karin Bengtsson och hon är mycket snäll skall du tro så det är mycket roligt. Jag började skolan den 11 Januari och var examen den 21 Maj och nu började vi i Kläppe den 15 November. Går nu i tredje klass så kanske jag får börja i Folkskolan nästa år. Fick se en flygmaskin i Mars han flög hit från stan Farmor såg den också för han flög mitt över flaggstången på gården. Erik skulle också ha skrivit lite, men han har ej lärt sig så han kan skriva än, men han helsar så mycket. Vi mår bra och du har det nog roligt i Amerika, skall ni inte komma hem snart! Skulle helsa till dig och Josef och Farbror och Faster från Farmor hon mår som vanligt.

  • Helsningar från din kusin Karin Hansson
    • Bringåsen

År 1918

Här är så ett brev som Karin skrivit hem till sin födelseort Undersåker. Det är skrivet strax före Första Världskrigets slut, och det blev ju så att hela familjen återvände hem till Bringåsen påföljande år, 1919. Iron River ligger i Michigan, strax söder om den västigaste av de stora sjöarna, dit Josef i ett brev senare i livet sade sig inte ville återvända eftersom det var för kallt på vintern och för varmt på sommaren.

Iron River den 18 mars 1918

"Saligt är det folk vilkens Gud Herren är"

  • Min älskade morbror John!

Vi har just nu i kväll erhållit posten från Sverige och se i ett nummer av J. P. att morbror firat sin 70 års-dag. Mottag även min och de minas hyllning, fastän det blir två och en half månad försent! O, huru många minnen tränga sig in på mig då jag ser morbrors kära drag i tidningen. Fars död, mors död, bröllop och begravningar! Och så alla minnesrika stunder jag fått glädjen närvara i Eder krets då morbror läst ur den dyrbara boken, moster med sin stickning, Betty spelat och vi alla stämt in i sången. Jag minns särskilt en gång då moster ville vi skulle sjunga: "Hur innerligt Herre du förer din brud." Det var första gången jag hörde den sången, sedan har jag sjungit den många gånger. Nu blir det att leva på minnena från flydda dar. Det ena året lägges till det andra varunder man ej får se några av de kära ansikten vi voro vana att se och älska, som barn. Godt ändå när man får behålla sina närmaste.

Jag hade tänkt skriva till morbror Olle när jag såg att Brita karlsson fått hembud, men det blev ej då, snälla morbror, framför min hälsning till honom! Med hela mitt hjärta ville jag deltaga i deras sorg. Huru svårt måtte det ej vara för Alfred och barnen! "Guds vägar äro icke våra vägar". Måtte det bliva en sorg efter Guds sinne!

Jag tänker att morbror vill väl höra litet härifrån. Först då ett beklagande av, att detta land gav sig med i den blodiga leken, var skall detta sluta? Wi ha dock ej ännu haft någon känning av kriget annat än att allting blivit dyrare.

Wi arrenderar en farm och har två hästar, 7 kor, 20 höns, kalvar och kaniner. Wi säljer mjölk för omkring 120 daler i månaden. Så har vi eget vete, råg, havre, korn och ärter. Potatis ej att förglömma. Wad vi ej ha är en jemtlands-bakugn så vi kunde baka bröd av det fina mjölet. Hönsen ha värpt hela vintern sen i Nov. Wi fodra dem med vete, havre och röra av nykokt potatis med ben eller köttskräp i och litet mjöl. I går lade jag en höna på ägg. --

Hans kör gödsel på sista föret i dag och för mjölkskjutsen hade han vagn, första dagen i dag. (Det är endast en engelsk mil till staden). Hans har köpt 40 acre skogland en svensk mil härifrån, så vi har sålt ved också i vinter. Så har vi två acre här, som vi bygger vårt hem på. Det är ej färdigt ännu.

Arbetarbefolkningen här omkring har mycket vackrare hem än vad Ni kan föreställa Eder. Jag för min del trodde det var mycket sämre. Som exp. vill jag nämna ett par som gifte sig för två år sedan, de äro våra grannar och hans var den ene byggmästaren på deras trevliga hem. Den unge mannen var här i fyra år, så for han hem till sin gamle far i Westmanland och hälsade på ett år. Sedan kom han hit igen, arbetade ett år och så gifte de sig. Nu skulle jag beskriva hemmet dessa unga skapat sig. Han köpte en acre land för 300 daler där huset skulle stå. Det har källare under hela huset med stenmurar, innehåller, Kök, matrum, salong, två sängkammare, skafferi samt badrum med vatten och badkar av porslin, allting förstklassigt. Alla rum trevligt möblerade. Och det besta, allt betalt. Gör det efter den som kan!

Nu är väl morbror trött på att läsa, så jag måste sluta. -

Tänk inte att vi ämnar att stanna här för alltid, utan en vacker dag komma vi igen till vårt kära Bringåsen, om Gud vill och tillståndet i världen är sådant att vi våga oss över havet. Gossarna äro nu stora och gå i skolan fortfarande. Kanske deras kunskap i engelskan kan bli till nytta någon gång även om vi komma hem.

De varmaste hälsningar till moster och morbror från Hans och tillgivna Karin.


År 1928

Från 1919 och fram till början av 1928 levde familjen Hansson på sin lilla gård i Bringåsen, förstärkt med ett jord- och skogsskifte i Kyrkbyn som kallades Åslägden, innan amerikafebern bröt ut igen. Josef hade just förlovat sig med Maja från Ol-Kals i Lillsjöhögen, så for Martin tidigt på våren ensam över - den här gången till skogsbygderna vid Seattle vid Stilla havskusten i nordvästra USA. Resan gick den här gången från Stockholm med båt till Bremen i Tyskland och därifrån med Amerikabåt till USA. Vid målet väntade nu jobb och stöd hos en Carl Persson, släkting till Karin från Undersåker, som etablerat en framgångrik sågindustri i Preston utanför Seattle. I början av november samma år gifte sig Josef och Maja och två veckor senare steg de på Ms Gripsholm i Göteborg fvb till New York och sedan landresa till Seattle - på resan hade de f ö den gången sällskap av ett antal kungligheter som skulle fira ett bröllop i New York. Den här gången blev föräldrarna kvar hemma i Bringåsen, även om Hans ända till sin död 1945 drömde om att emigrera igen, fast i så fall kanske till Kanada medan Karin var lika fast besluten att stanna kvar hemma och "hålla ställningarna" tills pojkarna kunde återvända igen. Från 1928 och framåt ända till Josef och Majas död finns en stor mängd brev från släktingarna i Jämtland till Martin och Josef i High Point, ett litet samhälle där de ganska snart skaffade sig varsitt hus intill varandra. Här bodde Martin med familj ända fram till några få år före sin död 2003, medan Maja for hem till Lillsjöhögen redan 1936 och Josef återvände till mor Karin och Maja i Bringåsen 1946 efter pappa Hans död. Husen i High Point står fortfarande kvar, bredvid den lilla kyrka som var Martins skötebarn och den församling där även Normas familj är starkt engagerade. På 1940-talet lämnade Martin sågverksjobbet och tog arbete som vaktmästare på en skola i det närbelägna samhället Issaquah, där han sedan arbetade fram till sin pensionering. Här följer nu ett urval "Sverigebrev" från lite olika tidpunkter. Först några brev från fyra (kvinnliga!) kusiner med anledning av Martins tydligen ganska hastiga avfärd från landet 1928 - de två första var ett dubbelbrev från Karin på Backen och Astrid i Lars-Ers, Lungre vilka tillsammans då bevistade Kristinehamns Praktiska Skola - det tredje från Helga och Anna Hansander i Singsjön.

  • Kristinehamn den 22 april 1928.
  • Kära kusin!

Tack för ditt brev. Det är rätt länge sén jag fick det nu, och jag har nog tänkt skriva svar långt före detta, men uppriktigt sagt så har det nästan kännts lite´ "gruvsamt" att skriva ett sånt här avskedsbrev. Du ska tro det blev bestörtning i lägret när vi fick veta, att du så här hals över huvud skulle ge dig iväg till Amerika. Ditt brev lät riktigt tragiskt. Aldrig är ett svårt ord, och att vi aldrig ska´ få se dig mer, kan jag ändå inte riktigt tro på. Du måtte väl komma tillbaka någon gång, när du fått nog av Amerika. I fall du nu någonsin får det. Du har visst länge längtat dit, så det är väl bra, att du äntligen får fara och pröva din lycka i de stora möjligheternas land, men nog kommer det att bli tomt efter dig i Kyrkås alltid. Kören går naturligtvis i kras och så mister man en "bussig" kusin och kamrat. Önskar dig dock lycka på resan och hoppas, att du inte så helt går upp i allt det nya du möter att du alldeles glömmer dina vänner i gamla Sverige, utan skriver en rad ibland. Astrid och jag kom just häromdagen att resonera om hur fort allting kan förändras ibland. Minns du t ex. i fjol annandag påsk åkte Josef och du och vi två till Lit på en fest, beundrade därvarande sångkörs prestationer undersökte Zigenarnas bostadsförhållanden och - fröso lite´ smått, för det blåste väldigt kallt. I år samma dag, var Josef lyckligen förlovad, du så gott som på väg till Amerika och Astrid och jag spatserade på Karlstads gator - vi åkte nämligen dit den dagen för att titta på stan -. Så då var den fyrväpplingen skingrad. Lite´ konstigt säga, att en fyrväppling är skingrad, men jag tänkte på bladen jag, och då blev det så. Hoppas du begriper "schäsen". Ja, det var ju sorgligt, att vi inte kom hem till Påsk, men det kan nu inte hjälpas. Vi trivs fortfarande bra i Värmland och ha det trevligt på alla vis. På sistone ha vi slutat med köksjobbet och gå nu enbart i slöjd. För tillfället väver vi bägge två, någonting mycket fint förstås. Vi ha en liten, skojig gammal lärarinna, som undervisar i vävning och en annan bussig sådan, som undervisar i sömnad. Denna dag, som är en söndag, ha vi bl. a. varit i Missionskyrkan. I den här lilla "Asken" finns det kyrkor och kapell i alla gathörn. Jag tror nästan, att alla möjliga samfund äro representerade. Sedan "slog vi på stort" och gick på teater. Här spelades nämligen en amatörbit, som hette "Friaren från Värmland", och det var vekligen värt 75 öre att se den. Handlingen försiggick i forna tider, då "fruntimbren" hade vida krinoliner och karlarna rutiga byxor, och frierier var det i långa banor.

Eftersom jag nu inte personligen kan ta farväl när du reser, skickar jag mitt konterfej istället, ty jag har som alla andra rättrogna K.P.S:are varit till Jönsson och förevigat mig. Omnämnda fotografering är så gott som obligatorisk för det är meningen, att alla de mer eller mindre sköna anletena av skolans elever ska´ samlas till ett minnesalbum, som utkommer med anledning av skolans 50-års jubileum nu i Pingst. Återstår nu endast att säga dig ett ömt farväl och ett tack för det gågna, däri inbegripet även lektionerna i engelska och mera sådant.

  • Hjärtl. hälsningar! Lev väl!
    • Karin
  • Kära kusin Martin!

Några rader måste också jag skriva nu när du tänker fara ifrån oss. Inte trodde jag när jag for att du skulle ha rest din kos innan jag kom hem. Men du är visst inte den som funderar så länge och det är käckt gjort tycker jag. Hoppas att du kommer att trivas bra i ditt "gamla" hemland. Men nu mister vi vår bussige sångledare, hur tror du kören kan överleva det? Hoppas att den utbringar ett fyrfaldigt leve för dig, innan du reser, jag instämmer också fast det väl inte når dina öron. Och Josef bosätter sig väl med sin Maja på torvan i Bringåsen och blir en välbeställd bonde och så är väl han botad från sin Amerikafeber. Ja den som visste hur det ser ut nästa gång vi träffas, om det någonsin blir, det vet man ju inte. Men hur världen än lever med dig, hoppas jag att du alltid förblir samma bussiga grabb, som du alltid varit. Så har jag varit iväg och "plåtat" mig, så nu kommer jag till dig i egen hög person. Inte blir det riktigt bra, men du känner väl igen mig. Hoppas att du inte glömmer bort "kära släkten" när du kommer till nya världen, utan sänder några hälsningar då och då så jag får höra hur det går för dig.

  • Hjärtliga hälsningar och lycklig resa.
    • Din kusin Astrid.

  • Singsjön den 22 april 1928
  • Kusin Martin!

När snart du lämnar hemmets strand

och kosan styr till fjärran land,

vi dig en hälsning sända

Må lyckan alltid följa dig!

Må vad dig möter på din stig

blott till ditt bästa lända.

Ja, må vid mäktig Fadershand

du vandra trygg i främlingsland!

  • Anna och Helga.

(Hälsa så hjärtligt till de dina.)


År 1931

Läget i Lungre med omnejd avrapporteras från farbror Jonas Hansson.

  • Lungre den 1. Mars 1931.

Mr. Martin Hansson!

Får tacka för brevet deri jag ser Ni har en blid vinter! I dag är det 26 gr. kalt den kallaste dag, denna vinter, snö går ännu ej upp till buken på hästarna när vi kör i snön. jag har nu 6.000 timmer på Mosjön, det är dåliga priser men huggning är billigare. 15 öre stock för randbarkning och 20 öre för rundbarkning. Jonas Pålsson har såld 1,000 sparrar och plank till Östersund för 85 öre kub:fot. det är billigt pris han har sågare invid vägen vid Ivar Person. Vi hade sångövning på Torsdag kväll hos skolläraren, det länge sedan vi var tillsammans. i övermorgon kommer sångarna till mig, vi måste ta bättre tag eljäst glömmer vi vad vi lärt. PerOlof Pålsson i Brynje och Anna Andersson Skjör vigdes på Lördag i Östersund jag var även bjuden på bröllop men vi hade tumning den dagen.

Vi skall nu börja köra sten till stenkrossen utanför kyrkan det betalas 1 kr 70öre kub:metern. Jag har ej något nytt att omtala här är på det närmaste likadant alla år. Frösö flygkår har lägrat på Mosjön i 5 dygn, de ha flygit nästan både dag och natt.

Jag skall sända några tidningar i nästa väcka, ty i dag är det stor skidtävling, det är säkert många som ådrager sig sjukdommar i denna kyla.

  • Många hälsningar till er alla från farbror Jonas

  • Lungre 25 Juni 1931.
  • Martin Hansson!

Har du skaffat dig en trevlig och snäll fästmö, får jag lyckönska dig till god fortsättning, den som har ett hem bör hava en kvinna som själv är ute och arbetar i sin anletes svätt, det är troligt Ni har latdagar nu, men den som har jord får aldrig latdagar. Här har vi haft kallt, rägn hagel och snö samt kall blåst nästan en hel månad, jag har ej släpt ut varken kor eller häst. den 18de fick jag 40 kr. i pris för svarta med föl, samt skådepänning för en 2 års märr.

Höväxten ser lovande ut med korn och hafrebrådd är omkring 2 tum lång, vi får väl skörda i Oktober, Här börjar bli dåliga tider på alt vad man skall sälja utom hästar som håller sig omkring 6 a 700 kr. Kor 200. skånegrisar 20 kr. mjölk 14 öre potatis 5 kr. tunnan, hö 5 öre a 6 björkved 8 kr. kub: barr 5. min sysselsättning är för det mästa att köra makadamsten, jag har åtagit mig 700 kubikmeter a 1,70 öre.

I slutet av Maj var det omkring 10 a 15 grader varmt. Väderlek i hela Juni var mellan 3 och 10 grader varmt, blåst, regn, snö och hagel om vart annat och 3 tum snö låg den 3 juni. När du ser väderleken kan du nog tänka dig hur säden växer, den har ju frusit på flera ställen. Hö från förra sommaren fins det gått om, potatis också. En arbetare vill ha 3 a 4 kr. och kost per dag, därför har jag bara jälp med stenkörning, mm. Petter och Leo hugger ved, 1,75 öre kub:metern

Nästa Söndag skall jag till Brynje på bröllop Beda Nilson och Sven Pålsson skall gifta sig, Sven har tagit emot gården av Paulus Pålsson. Jag skulle vara på Ismundbaken under midsommaren. Ando Vikström skulle komma, men när det är bara rägn och blåst blev det uppskov en tid. han ville jag skall köpa Bengt Lisa stället i Brynje, kommer det att stå stilla med avvärkninar så blir det nog svårt med pängarna över alt i Sverige. Jag skall även sända några tidningar. Många hälsningar till Er alla, även din Fästmö från

  • Jonas Hansson

År 1933

Ett av många brev från "Pa" Hans till Martin. "Ma" Karin skrev vanligen ett samtidigt, men det saknas den här gången, annars är det ganska typiskt. Anna Backman som nämns är Martins kusin som egentligen hette Anna Andersson, född på Backen men uppväxt som fosterdotter hos sin moster Julia och Jöns Backman.

  • Bringåsen 21 april 1933.
  • Kära Martin!

Tack för brevet den 22 febr! Angående dalrarna jag sänt på nyåret så var det 3till Josef och 2 till dig. Sedermera en 5$ i ditt brev, varav du o Joe skulle dela till 2½ var. Beror nu på om det kommer fram till er eller försvinner på vägen? Månne det inverkar något så ni får mindre av hjälpverksamheten, om det observerar att Ni får något härifrån? I så fall vore det illa. Men det må i alla fall vara något magert för dig, då du antagligen är knappt arbetsför ännu. Och ej kan i tyngre arbeten förtjäna dig till något. När man är vid hälsa och har möjlighet då är på sin plats att företaga sig något och arbeta sig tll det jordiska goda - blott även det sker i Guds fruktan och ej i själviskt högmod, Jak. brev. 4.15. Ag. 18:3, 1 Kor. 4.12 - Då sjukdom eller arbetsbrist kommer blir naturligtvis att anlita de utkomstmöjligheter som givas. Du har kanske möjlighet att utöka hönsgården, Det är inte så tungt arbete. Och kan odla något potatis. Mjölk och potatis är bland hälsosammaste maten. Ost är utmärkt mot hunger. Bara ni har något att köpa för.

Den judiska förföljelsen som igångsätts av de brutala tyskarna är ju en dumhet. Judarna lär väl ej sällan visat sig allt annat är förstklassiga. Men de andra, tyskarna ha inte heller varit goda Guds barn. Ej att undra på om de supiga senare avundas de snillrika, skickliga judarna och vilja sparka bort dem och beljuga dem ock. Värlsdmänniskorna visa rätt ofta sina dåliga sidor!Men om tyskarna fördriva judarna med deras rikedomar så få de ändå sämre än de ha det. De ha nu judarna ej blott till konkurrenter utan ock till skatteobjekt. Om än judarna äro dåliga, så äro tyskarna vrånga i sin politik. Deras minister Göring har nyligen sökt nedtysta svensk tidningspress, men det lyckas inte. Och så söker tysken skära för sig vid handeln med Sverige m.m.

Anna Backman har förlovat sig med Er. Ersson i Kläppe. Hon är vid 33 år och han mellan 40-50. - Mjölken som levereras till Ö-sund mejeri varierar i fetthalt mellan 3,5 - 4,5 %. Vi ha 3,8 och få mellan 7 - 8 öre. Mejeriet nu nedsatt sin utsalumjölk till 15 öre för att möta bort bil-mjölk konkurrensen.

Enligt dragningslista å statsobl. tycks vi vunnit 100 kronor. Det är ju tacknämligt. Men det är ju inte vinst allt, om man frånräknar räntan, som förlorats å kapitalet i 10 år. Men man får vara nöjd ändå ty det är många som intet vinna. Vi dela det där broderligt så att familjen H. här får 33 kr, Josefs 33, Martin 33. Vi börja nu med att skicka dig 3 doll. = kr 16,56 . Vi får ut det om 2 mån. Skriv och omtala om pengarna komma fram!

  • Bästa hälsningar! 1Kor.6:17
    • Pa.

Glöm ej att lägga dig i rätt tid, om du skall bli frisk!


År 1934

Ett till brev från Jonas Hansson i Lungre, och ett från L P Hansander. Apropå nämnda Karin på Backen så skrev Hans i ett brev i april 1931 - "Karin på Backen har en fästman, en son till arrendatorn hos Lithander i Lit."

  • Brorson Josef!

Jag fick brev från Martin däri jag ser Ni har sommarväder, Här i Jämtland var sommar väder från Nyår till 26 Februari, då snöade det 8 tum jup snö, på ett dygn sedan har det varit omdring 5.gr.k. på dagarna men ända till 20. gr. kalt på nätterna, vi har ännu gott slädföre, timmer drivningarna är avslutad, men vi knogar med stenkörning till stenkrossen.

Jag har även börjat med kåling vid Mellansjön, det är efterfråga på träkål, vedpriset är fortfarande dåligt, jag har avvärkat 6,000 timmer till Singån i vinter, skall nu hugga ved på Granboms.

Vi har haft sångförening en gång efter jul. inget inträsse i folket för sådant, ty skollärararen ordnar med sport av alla slag, jag såge järna han finge avsked, från sin plats.

Kreaturen är fortfarande billig, livkor 100 till 150 kr spådkalvar 12 kr. fläsk80 a 1 kr kilo ägg 1,20 rödräv skinn 50a60 kr silverräv 120a130 kr Herrmelin 3 kr Ekorrskinn ända till 1,50 öre.

I förra väckan kom en Algott, Fr. Nordling Stockholmare och ett par fruar till mig, de skule köpa alt gammalt de fick tag i, de hade köpt en fin silverdosa i Hammerdal, jag hade inget att sälja, Nordling var en grosshandlande, han har varit till England och Amerika där var han förra sommaren. Jag glömde nämna mjölkpriset, det är 14 öre kilo; den kommer att höjas inom kort. Här är inga vidare förändringar Anna i Backmans är bondkäring i Erik Ers i Kläppe Karin på backen är ännu ogift.

  • Många hälsningar till Er från
    • Jonas Hansson 1934. 15/4. Lungre

P.S. Denna vinter har jag haft myckett jöra, avvärkningar, stenkörning, vedhuggning, framkörning av den samma, samt kålning. I höst var arbetarne missbelåten, vill ha understöd, då sade jag och Erik Bengtsson att de skulle få arbete blott de jorde det bra och skapligt pris. Jag har haft över 20 man i arbete. D.S.


  • Singsjön den 12te Nov. 1934
  • Bästa Josef och Maja!

Efter flera års tystnad har jag fattat beslut att sända en hälsning för att få veta om mina två på sin tid sända brev till Eder kommit fram eller om de aldrig nått bestämmelseorten eller adressaten. Jafg förstår mycket väl, att no genom brev från föräldrar och syskon få vetskap om det som händer och sker i födelsebygden, men då ni nu är långt borta är det alltid ett nöje att få veta vad som häbder även bland bekanta och släktingar utomkring.

Busvebacken: AmerikaFeber (senast redigerad 2018-08-18 17:15:18 av JanNilsson)