• America fever

Amerikabrev

602 Iron River, Misch. U.S.A. ½ 1912. Käre bror! Nåd och frid! Jag har nog suddat som ej förr skrifvit till dig. Söker dock en fattig ursäkt i, att jag tänkt det en del af eller ur de många bref jag skickat hem, skulle gifva ock dig en del underrättelser. Jag tänker ock att de bref jag sänt till Jämtlandsposten äro observerade och nu äfven det i jan. detta år. Emellertid skall jag nu godtgöra en del af det försummade. Hvad jag skrifver om Amerika är ej i syfte hvarken för eller mot emigrationen, ty den synes mig vara personens individens ensak att afgöra, utan endast för att skildra saken sådan ”den stiger fram”. Om också andra komma med en motsatt åsikt, få de ha den, ty det ligger ej i min uppgift att strida med dem och söka vederlägga dem.

Då du nu anhåller om uttalanden af mig skall jag säga litet, som dock måste bli mera i klump, emedan utrymmet ej medger att skildra allt som sig borde. För med anledning af ditt bref om Sverges mossar, så tror jag de ha god framtid, och har tänkt att äfven det lilla jag har söder om Gillersjön skall vara kvar. Det samma gäller ock skogarna. De måste ovilkorligen bli dyrare än.

Men en annan åsikt har jag om Amerika än den som uttalas i medsända tidningsurklippet. Att farmer kunna utsugas här är väl lika möjligt, som t. ex. bolags vanhäfd af hemman i Sverige. Och sedan flyttar man till en ny trakt och sköflar där. De finnas annars än här, som endast skörda och göra annars litet och intet. De tycka sig lefva därmed. Minsta besväret med gödseln var mången gång stjälpa den i närmaste grop eller ock helt enkelt bränna den på stället. Ingen farmare är heller här så dum att han går och betalar så galet, som bönderna vid Östersund. Vill han ha gödsel, kan han förbida senvintern och då kan det i stället gifvas honom 25 cent lasset för han tar den. Gödselbehofvet är ej heller så stort. Man kan få se de präktigaste hafre och äfven höskördar på ogödslad mark. I allmänhet kan man ej gödsla för hafre emedan den då lägger sig och ruttnar. För min del anser jag att svartmålningen om Amerikas framtida skördar aldrig bli en verklighet. Det fattas bara att man här inför ett riktigt skötande af jorden, så skall man få se på annat. Och månne icke farming är det ljusaste framtida Amerika? Så tänker jag. Det är väl så som i Sverge. Den ene ser allt i mörker, den andre ser mera optimistiskt. Onödigt kan väl vara att peka på de oerhörda tillgångar af kol, järnmalm och andra metaller som finnas. Sådant kan naturligtvis, hur mycket det än är, i en aflägsen framtid utsina.

Det kan vara andra faror än det vidrörda, som hotar landet. Kommer in en för stor del af ”svartingar, slödder och dåligt arbetsfolk kan snart sagt allt lätt fördärfvas. Där anser jag vara en fara ej så liten. Men vi få komma ihåg att regeringen redan börjat inse detta och tar visst snart sina mått och steg i god riktning. För lösa arbetare, okunniga i något handtverk, synes mig ”Staterna” i allmänhet ej ha att erbjuda någon storslagen daglön. Arbetsbrist har man ock i Sverge, fast i mindre skala. En kastvedhuggare skulle jag ej vilja tillråda hellre jobba i sitt yrke här än i Sverge, ty lönn, som hugges till ved är otroligt hård att såga och tung sedan. Timret af den är naturligtvis ock tungt att handskas med. I många fall äro arbetena tyngre, farligare och svårare än i Sverge, men ej alltid. Man får ej tro att alla arbeten gå med hisklig fart i detta land. Det är allt olika härmed.

Har man med bra med pengar till Amerika, kan det hjälpa en bra i fart. I alla fall röner man i början rätt svåra hinder genom okunnighet i språket. Men det går öfver. Den personliga erfarenheten af Amerika är olika. Kan ock bero mycket på en själf. En gammal gubbe , som varit från familjen i Sverge 17 år sade sig tänkt resa hem. Han fick ej pengar öfver här. En gång fick han en likvid på nära 200 dollar, tänkte resa, men skulle först gå in på salon (krog) och där stannade pengarna och gubbens resa också. Superiet är ock här ett stort fördärf, och illdåden hafva oftast sammanhäng därmed.

Här finnes, som annorstädes i världen mycket godt och mycket dåligt folk. I arbete äro de mycket hyggliga. Undantag därifrån äro få. Karaktären synes bli något annorlunda här. ”Hjälp dig sjelf” är normen. Därför blandar man sig ganska litet i andras affärer. Det politiska vrövlet som är så allmänt i Sverge, kan man här få helt hvila ifrån. Man vet det är icke på politiken, utan på arbetet man skall lefva. Kanhända de röra på sig lite vid presidentvalet. Och i tidningarna är det i det närmaste alldeles tyst. Alltid har man i allmänhet god arbetsfred. Sträjk kan ju inträffa stundom, men politiken är det lungt med. För min del kan jag säga som många: ”Amerika är all right, och Sverge är all right”. Klimatet har en kraftig verkan på min person. Enbart min glupska aptit kan bevisa nog därom. Många förträffliga svenska vänner har jag ock, trifves godt och hoppas det bästa. Snart kommer svågern i Washington hit och då blir än bättre, tänker jag. Kallt var det i januari ända till 46 farenheit= vid pass 43 celsius. Det gick bra ändå. Man är inne vid köld. Januari varit kallare än i mannaminne. Fint var på förjul. I dag varit nästan blidt, så nu torde vända sig och i mars vänta vi den nu 8 tums djupa snön vara gången. Annars ha de senaste årens vintrar varit mycket blida med mindre snö än fordom, då Michigans skogar stodo i sin glansperiod. Må nu sluta, ty jag kan ändå inte komma med ett uttömmande bref om detta land. Du kan förstå det är mycket intressant i en amerikaresa, så blott litet däraf kan meddelas pr bref. Hälsa mor och alla på Backen! Jag skall väl skrifva till mor framdeles. Bror Hans

P.S. Det godt rum ännu i Förenta Staterna för emigranter. Kom ihåg att geografien säger det har en längd af nära 3,000 mil mellan hafven i öster och väster, och i norr och söder mäter vid pass 1,500 mil. Börjar det bli fullt af folk, stänges nog hamnarna för invandring.

ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Letters from  America

The year  of 1912 is Hans alone in Michigan

602 Iron River, Mich, U.S.A.  ½ 1912.

Dear Brother!  Grace and Peace! I have probably  been fuzzy not writing to You.  Looking for a poor  excuse  in the fact that I thought  You have got some information  from  a lot of  the letters  I have sent  to my home.  I´m  also thinking that  those letters  sent  to  the  paper "Jamtlandsposten" are observed, and now also that one sent in Jan. this year.  However will I now make up for parts of  what I have neglected.

What I'm writing  about America is  neither for or against the Emigration, because  that is for me up to  the individual's  business of their own to decide, it´s just for telling the matter  as that appear. If others tell a contradictual opinion, they may do, because it isn´t my task  to fight them or to try to refute  them.

As You now ask for my statements, I want to  make it briefly, becuse space doesn´t admit an appropriate presentation.  According to Your letter about the Mosses of Sweden, I think they will make a god future, and  I want that the  small one  south of  lake Gillersjon must remain.

But I have another opinion about America than  what is said in  enclosed  press cutting. It is  possible that farms here can be impoverished  as well as e.g. impowerishments of homesteads  in Sweden by companies.  And then you go to another region and ravage again. Even here do you have people who just harvest and do nothing thereafter. They think that is sustainable.  Easiest way to get rid of the manure was many times to put it in a nearby pit, or to burn it on the spot. No farmer hereby is silly enough to pay as mad as the farmers in Ostersund. If he wants manure, he can wait for late winter  to get a payment of 25 cents a wagonload  taken. The need for fertilisers isn´t  strong. You can see the most excellent oat crops and also hay crops  at non fertilised  soils. Commonly you may not fertilise oats, because it will then lie down and rotten.

My belief is that the blackpaintings of the future  crops of America will never occur.  However there is a lack of good management of soils until you may see a change.

May not farming become the most brigthening future for America?

• So am I thinking.  Could be Sweden alike.  One person sees everything in darkness, the other one  is more optimistic.  It isn´ t necessary to point at the enormous existing  assets  of coal, iron ore and other metals.  Of course, in the remote future they can cease.

Other dangers than  those mentioned can threaten the country.  If too many  "niggers", mobs and bad workers are coming  can soon all of it  easily be destroyed.  In my opinion the fears will be not so little. But you may remember the government already have started to know, and presumably they will take care in a good direction.  To loose workers without craftmanship I presume the U S generally will not have  great wages for you.  There is a lack of  employment in Sweden but it is in a small scale.  A firewood logger should I advise not to work here like in Sweden,  because maple trees for firewood is unbeleavbly  hard and heavy to cut up.   Of coarse  the maple logs too are hard to handle.  Many times  are the work heavier, more dangeros and more difficult than in Sweden, but not always.  You may not beleave that all works are done in great hurry in this country.  That is very various.

If you can bring good money with you to America it is helpful.  Anyhow in the beginning is bad knowledge  of the language a big obstacle.  But that is passing.  Your personal experience from America can be different.  It often is depending of your own  actions.  An old man  being away from  his family in Sweden for 17 years said he would like to go home.  He didn´t get any money left here.  Once upon a time he got a payment near 200 dollars, decided to go,  but at first he had to visit a saloon and there his money was left and so also his journey.  Booze is even in this country a vast destruction, and the wicked deeds are often connected.  Here are, like somewhere else  globally, very good and very bad people. They are very kind as workers.  There are few exceptions  from that.  The character will became somewhat else here.  "Help yourself" is the norm.  Accordingly  they don´t interfere with others´  businesses.  The political mess so common in Sweden is totally absent here. You know that it´s not on politics  but on  work you can exist .  Maybe they will move a bit at the presidential election.  And in the papers there is  nearly all silence. Always there is normally a good industrial peace forever.  Sometimes a strike can occur, but  politics is quiet.  As far as I am concerned I will say like many others: "America is all right, and Sweden is all right". 

The climate has a strong influence on my body.  Merely can my greedy appetite bear enough witness to that. I have many excellent swedish friends too, I get on well and hope for the best.  Soon will my brother-in-law in Washington  come over which will be even better i think. In Januari there was a cold weather down to 46 farenheit = around 43 celcius.  It turned out well thou. You stay inside at cold weather.  January was colder than ever within living memory. Nice weather occurred before Christmas. Today has been mild weather,  so now it will probaly turn and  in March we expect  that the 8 inches of snow will be gone. Otherwise have winters of the last years been very mild with less amounts of snow than earlier, when the forests of Michigan had their golden age.  Now I have to quit, because  I cannot wright a comprehensive letter about this country.  You  must understad that a journey  to America is very interesting, so just a small part of that can be told in a letter. Greetings to mother and all in Backen! I will probably write to mother later on. Brother Hans

P.S  There is still plenty of room for emigrants in the U S. Remember that geography tell us it is nearly 3000 (swedeish?)miles between the eastern and the western Seas, and between  north and south there are some 1,500 miles.  If it starts to be overpopulated ,  i think ports will be closed.

602 Iron River, Mich. U.S.A. 29 sept. 1912

Kära bror!

Som jag förstår att du ofta far in till Östersund, tar jag mig friheten att sända dig 50 dollars, som jag vill du insätter på ”Upp och afskrifning” i Jämtlands Folkbank för fru Karin Hansson i Bringåsen, så kan hon se´n lyfta det när hon vill. Jag torde ej bli värst länge borta härefter, men bestämmer ej om resan förr än efter presidentvalet den 5 nov. Vi ha ännu bra mycket ogjort på de fem hus, vi nu en tid sysslat med. Intet särskilt nytt är att anteckna om ej det att i vissa stater fallit rätt mycket snö, såsom i Minnesota t. ex. Annars har det varit en jämförelsevis rätt kylig sommar och regnigt ovanligt. De sista dagarna har det känts lite af vinterns närhet och några snöstjärnor har ock fallit. En mycket stor byggnadsverksamhet har drifvits här i sommar och torde fortfara till vinterkölden kommer.

Många hälsningar till mor och din familj! fr. bror Hans.

oooooooooooooooooooo

602 Iron River, Mich. U.S.A. Sept. 29th, 1912 Dear Brother!

It is my comprehension that  You often go to Ostersund, why I take liberty sending to you $ 50, which I want You deposit on account in Jamtlands Folkbank on behalf of mrs Karin Hansson in Bringasen, for disposal any time.

Don´t think  I´m away  a long time after this, but don´t decide travel time  until  the presidential election  is over after Nov. 5th.

We still have quite a lot of work undone on the five houses we are  doing.  Nothing new to notice, if not quite a lot of snow  is fallen , e g in Minnesota. Otherwise  there was a relatively  cold summer and  unusually rainy.  Last days we felt some of coming winter  and some  snow stars (crystals) have fallen down.

A very large  building construction work is done on this place , this summer and may continue until the winter cold starts.

Many greetings to Mother and your family!

From brother Hans.

602 Iron River, Mich. 14 nov. 1912

Kära bror!

Som det ju nu är tiden inne för betalande af skatter i Jämtland, sänder jag i dag till dig en postanvisning å 20 dollars. Af den summan får du taga hvad belöper på min afgift, och hvad öfver blifver lämnar du åt min fru Karin. I sommar ha arbetstillfällena och betalning för arbetet icke varit illa här i landet, tvärtom. Såsom brukar ske, lär det nog bli mindre däraf när kölden kommer. Hittils har väderleken varit mycket lämplig, blid och ingen snö ha vi här. Om det nyligen timade presidentskiftet blir till välsignelse kommer att bero på om nya partiet, som nu makten hafver, vågar att företaga några fördärfliga reformer, eller låter det i hufvudsak gå efter föregående system. Amerikanerna ta saken lugnt, och bida tiden an. Ty de äro ett lugnt arbetande folk, som vill vara i arbetsro och gärna lägga politiken åsido.

Hälsningar från bror Hans.

Ooooooooooooooooooooooooooooooo

602 Iron River, Mich. Nov. 14th, 1912

Dear Brother!

As  it is now  the time  for paying taxes in Jamtland,  I´m today sending to You a Money order  á  $20. You have to take from  that total  what´s required  for my payments,  and  bring what´s left to my wife Karin.

This summer working chances and wages in this country  haven´t been bad, just the reverse. As usual  it will probably become less of it when  the cold is coming.  Until now  the weather hereby has been very convenient, mildly and without any snow.

If the presidential exchange  recently passed will be beneficial, is  depending on if the new party in power, dare to  make any destructable  reforms, or if they let it be as usual. American people take it easy and  bide their  time.  Because they  are calmly working people, who wants good working atmosphere and like to put politics aside.

Greetings from brother Hans.

År 1914 andra resan, hela familjen till Iron River, Michigan

Hela familjen åkte i juni år 1914, strax före första världskrigets utbrott, tillbaka, en resa som målande beskrivs i följande sammanställning av Karin Hanssons dagboksanteckningar. Därefter följer ett utdrag om Avresan ur en liten bok som Hans skrivit om sina erfarenheter från Amerikaresorna, "I Amerika vid världskriget - Kulturbilder och reflexioner av H.Hansson" utgiven 1930. Målet för den första emigrationen var en plats som heter Iron River i Michigan state, strax söder om den västligaste av de stora sjöarna. Även i den här vändan arbetar Hans som byggmästare på mindre husbyggen. Efter något år arrenderar familjen även ett välordnat och produktivt jordbruk. Platsen där beskrivs lite närmare i Karins brev till Undersåker 1918 nedan. Bara några veckor före avresan till Amerika befann sig Karin i Stockholm på ett längre sjukhusbesök då hon skrev följande brev adresserat till sonen Josef. Jag tror att Stina, som hjälpte till, var grannen Nils Anderssons dotter, gift med Per Karlsa, känd organist som kom från Skjör.

ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

The year is 1914, WW1 begun in late summer and the whole family did the journey to Iron River, Michigan just before in June. The journey is well described by Karin Hanssons diary,  but the first part of following notes is a letter adressed to her  8-year-old son Josef (Joe) from Karin  staying at a hospital visit in Stockholm,  400 miles  from Bringasen.  She had some, for me unknown, health problems , which had to be cured just  a few months before going away.  Stina is  probably  the grown-up daughter from the nearest neighbor farmer and for the moment employed as home help during Karins abscence.

Fiften years later wrote Hans a small paperback book in swedish,  about his experiences from his two journeys, from which I have choosed a chapter with  the   familys  voyage 1914.

The name of his book in my translation is "In America at the World War - cultural pictures and reflexions by H. Hansson" edited 1930. The content of this book can be a collection of the same letters  to Swedish papers which he mentions in following letters to Bringasen (not checked up!).

Stockholm 14 April 1914

Min kära älskade Josef! Frid genom Jesus! Tusen tack för båda dina brev. Det som du skref den 5 april har jag först i dag erhållit. Det blef returnerat från hotellet till Sofiah. på torsdag i förra veckan sedan skrev Sofiah. felaktig adress och nu i dag då jag var dit och blev omlagd så fick jag äntligen upplysning om att jag skulle söka breven i Postkontoret Linneg. 9-11 Reklamationsbyrån och mycket riktigt där fans dom, ett från Er och ett från Olga Andersson. Jag tror Ni bli snälla medan mamma är borta. Tack skall du ha för du talar om så mycket för mig. Men du säger ingenting om hur det skall gå nu när ej Stina är hos Er. Det vill jag naturligtvis höra. Stackars barn som vänta mamma varje dag. Ni får sluta upp med att vänta nu ty jag blir nog borta minst en månad till då kan Ni börja vänta.

Du vill höra litet från Stockh. I dag läste jag å Sofiah. på väggen där, att kungen sovit 10 timmar i natt temperatur 37 Puls 59 tillfrisknandet fortskrider. Widare såg jag nu då jag var efter breven, en blomrabatt med vita och gula blommor i april månad. I går plockade barnen här blåsippor ute på Saltsjöbaden. På Nordiska museet har jag sett mycket märkvärdigt. Gubbar och gummor från olika landskap fullt klädda och i naturlig storlek. Men roligt nog så hade de alla samma ansiktsform och min, de voro nog gutna i samma form. På livrustkammaren såg jag Gustaf Andra Adolfs häst, uppstoppad och alldeles naturlig, så sågs även där de skjortor och strumpor som den store hjältekonungen bar då han föll. De äro alldeles nerblodade. Å Nationalmuseet har jag sett konstverk av stora konstnärer. Bilder uthuggna i marmor Carl XIV Johan sittande på sin häst, Gustaf II Adolf, Gustaf III m.m. En moder som ger di åt sitt lilla barn och mycket mer, allt i vit marmor.

Jag vill bra gärna se slottet också men ännu måste jag vara försiktig. Jag är dock rätt bra nu. Har i dag stickat litet på min strumpa. Nu skall du vara riktigt förståndig och snäll. Bed pappa att han hjälper er så Ni får tvätta hela kroppen. Då Ni smutsat ner de kalsonger som äro i pappas låda, så kan du gå upp i skrubben och ta de randiga bomullsbyxorna som Ni då använder. Se till så pappa ger er bra med mat. Ät havregrynsgröt om ej annat. Det få vi här varje morgon. Tack för den berättelse du sände mig den var mycket god. Hälsa Martin att han skall få brev nästa gång. I Martins brev sänder jag en rolig gubbe. Se efter katten och killingarna. Ni må göra litet ost så Ni får till något messmör. Hälsa Stina och alla grannarna samt Farmor. Adjö med dig nu

Från din älskande Mamma

oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Stockholm April 14th 1914

My dear beloved Josef!  Peace thro Jesus!  Thousands of thanks for  both of your letters.  Just today I got the one that you wrote April 5th.  It was returned  from the hotel  and to the  Sofiahemmet (Sofia Home) Thursday last week, after that Sofiah made a  mistaken address  and today when I  was there for bandaging I got at last the information to look for the letters  at th Post office Linne street 9-11, Bureau for inquiry and quite  right there they were, one from you and one from Olga Andersson. I think you are kind while mum is away.  Thank you for telling me so much!  But you aren´t  telling  what will happen now when Stina  isn´t there.  I´m of course listening.  Poor children waiting for Mum  every day.  You must stop waiting now because I will probably be away  for at least  another month, then you can start waiting.

You want to hear a little about Stockholm.  Today I was reading on the wall of Sofiah. , that the king  was sleeping 10 hours this night, temperature 37 (degree C), pulse 59, recovery is proceeding. When I got the letters I  also saw a flowerbed with white and yellow flowers  in April.  Yesterday some children picked hepaticas out at Saltsjobaden.  At the Nordic Museum I have seen  lots of remarkable things. Men and women  with clothes and in full  size.  But curiously all of them had the same shape of their faces, they  were probably cast in the same mould. At the Royal Armory I saw the horse of King Gustav II Adolf, stuffed and all natural, even could  I see  the shirts and stockings belonging to the Hero King when he died.  They were all very bloodstained.  At the National Museum I have seen  masterpieces by great artists.  Pictures cut in marble, Carl XIV Johan mounting his horse, Gustaf II Adolf, Gustaf III and so on.  A mother giving suck to her little baby and  much more, all of it in white marble.

I´m eager to see the castle too, but still I have to be careful.  Sure I am quite well now.  Today I have stitched on  my sock. Now you have to be wise and kind.  Ask Pa to help  washing all your body.  When you have  made all the underpants in Pa´s  drawer dirty, go up to the closet and take the striped cotton pants  to use.  Tell Pa to give you enough food to eat. At least you must eat oat porridge. We get that every morning here. Thank you for the story you sent to me, it was very good.  Tell Martin that he will have the next letter. In Martins letter I will send  a funny  lad.  Look after the cat and the goat kids. You have to make som cheese to get some whey cheese.  Greetings to Stina and to all the neighburs and and to Grandma.  Now Good Bye  from your loving Mother